Inlägg från september 2007 ↓

Idag var det dags för uppdraget att plåta ett up-and-coming-band från Halmstad, My Last Reverie. Bilderna blev så bra att de lätt platsar här. Jag har redigerat dem valt ut de tre bästa och jag låter dem tala för sig själva istället för skriva en massa rappakalja helt enkelt.

My Last Reverie på Myspace

Bandet består av klasskompisarna Niklas Carelius (drums), Martin Bogren (vocals, bass) och Robin Sundving (guitar). Lite ”international” feeling att skriva instrumenten på engelska.

Skolan är just nu mest ett virrvarr av teorier som jag egentligen inte bryr mig så mycket om. Innehar just nu inställningen att jag bara vill ha det avklarat så att jag kan börja mitt nya liv. Den här teoretiska världen är inte riktigt min grej. Visst kan det vara intressant ibland, men det känns som att de förutsätter att vi ska bli forskare allihop. Men fine, C-nivå är C-nivå och man får väl bara ta detta som ett nödvändigt steg på vägen. Att läraren kanske inte besitter den sortens pedagogik som en person som jag med någon sorts semi-ADHD behöver är en sak för sig. Tacka vet jag lärare som varit ute i ”verkligheten” och kan anknyta teorierna till något vettigt.

Jobbet flyter dock på som bara den och det är riktigt trevligt att smita upp till mitt lilla utrymme och få vara inblandad i ett så stort projekt som detta är. Jag tror att alla högskolans studenter kan se fram emot en mycket användarvänligare och snyggare webbplats.

Idag har jag lyssnat på M.I.A:s och Kanye Wests senaste plattor och de var jävligt sköna båda två. M.I.A har jag gillat sedan hennes första skiva, men jag har haft svårt för musik som tillhör Kanye Wests genre, om nu typ 50 cent tillhör den kategorin. Gillar hip-hop, men inte den sortens hip-hop med en massa stön hela tiden och rappande om bitches n’ beamerz. 50 cent är verkligen asdålig! (skönt ord att använda när man ska vara utbildad i det skrivna språket va?:)) Musikrecensioner (detta var ju inte riktigt en recension, utan snarare ”detta är bra, detta är dåligt i min bok”) är inte min grej, men just idag när jag hört två bra album var jag tvungen att tipsa.
Rekommenderar båda två:
M.I.A – Kala
Kanye West – Graduation

M.I.A – Jimmy (känner igen stråkarna, varifrån vet jag inte men det är någon skön typ rysk influens känns det som)

Kanye West – Stronger (lite sliten låt just nu kanske, men samarbetet med mina favoriter Daft Punk är helrätt!)

Just det ja, plugga var det. Äh! Gör det imorgon kväll…men…då är det ju fredag! Då ska man ju inte plugga. Jag gör det i helgen, vilket egentligen betyder att inte kommer att göra det då eller. Det ordnar sig ändå i slutändan. Har ju gått bra hittills

Sedan typ tre år tillbaka har vi varit med i Nix-Telefon. Det är en tjänst som gör det förbjudet för alla telefonförsäljare att ringa hem till en. Jag rekommenderar verkligen ALLA att gå med där om man inte redan är medlem, hur man gör hittar man på www.nix.nu (tjänsten är gratis).

Hursomhelst, jag hade det jättebra fram till mars förra året då jag startade företag. Jävlar vad det började ringa!
”Hej jag ringer från bla bla bla, är det du som är ekonomiskt ansvarig på företaget?”
Det roligaste är när någon skojarfirma från Borås ringer och erbjuder mig ”en gratis hemsida mot att de får använda den som referens” (givetvis en satans lögn), efter att ha presenterat ”erbjudandet” frågar de vad vi (pork form) gör för något. När jag svarar att vi tillverkar hemsidor så är samtalet slut kan jag säga. Nu för tiden svarar jag inte i telefon om det är något okänt fast telefonnummer som ringer på mobilen.

En som vet hur man ska hantera telefonförsäljare är allas vår Jerry Seinfeld. Ni har säkert sett det tidigare på andra sajter och i serien men jag tycker att det är så LYSANDE att det förtjänar en plats i min eminenta blogg.
Två olika varianter hann han med att skriva in i de nio säsongerna de höll på (den andra är min favorit):

Då har man klämt in lite Seinfeldologi här också. Trevligt!

I veckan lade jag ut en annons på Blocket.
”VW Jetta -88 säljes. Lite småfix innan besiktning därav det låga priset. 3500 kr”
Efter att jag satte ut annonsen ringer allt möjligt skumt folk och frågar om bilen. En man som var här frågade när kamremmen var bytt. När kamremmen är bytt?! ”Det är en 20 år gammal bil som jag säljer för 3500, inte fan vet jag när kamremmen är bytt!”
Jag började tvivla på om den skulle bli såld… Jag började tröttna på att folk ringde och frågade en massa konstiga frågor. Det är en skitbillig bil, det klart att det är lite fix! (framdäck, avgassystem, kylarvattenläckage osv)
Igår kom några och tittade på bilen, och den blev såld! Visserligen för 2500 spänn men det är jag supernöjd med. Jag tänkte åka och skrota den på måndag.

Efter historien med Jettan har jag lärt mig några saker:

1. Aldrig mer en så billig bil. Det är som att be om problem, och i slutändan blir det inte billigare än att köpa en lite bättre.
2. Jag gillar inte att sälja saker. Tycker hela grejen med att bli kontaktad av köpare, visa objektet och hålla på att deala om priset är rätt jobbig och tidskrävande.
3. Jag är rätt duktig på att skruva med lite basic-grejer som att byta kylarfläkt.
4. Att det är tur att man har föräldrar som kan bogsera mig till verkstaden och låna ut bilar när det kniper (Jettan har ju krånglat lite…)
5. Trots att jag skriver ”Maila ej, ring efter kl 17″ så kan inte folk läsa detta. Har ringt hela dagarna när jag är på jobbet och det damp ned ett mail i min inbox där det bokstavligen stod: ”VAD E SMÅ FIX??” Med stora bokstäver och en hederlig särskrivning. Usch!
6. Jag tycker det är jävligt jobbigt med bilar som krånglar.

En lite sådär terapeutisk avslutning på bilhistorien. Nu har ju Ibizan börjat krångla, men den bilen är ju vettig. RS:en gillar jag mer och mer. Ett riktigt bra köp! (hoppas jag inte får ångra att jag skrev det)

Hur det gick till när vi köpte Jettan kan ni läsa om här. Lite roligt att läsa nu när man vet hur det slutade. Hursomhelst är den ur bilden nu, och de som har köpt den har riktigt, riktigt, riktigt mycket att göra för att den ska gå igenom besiktningen och rulla ett år till. Grattis Jose!