Inlägg från januari 2008 ↓

Vi befinner oss just nu i Bankok och har morgondagen (onsdag) på oss innan vi kl 2100, thailändsk tid, åker till flygplatsen för att ta oss hem till den bistra verkligheten igen. Tiden hittills (igår och idag) har bestått av shopping, shopping och shopping och lite promenerande i 35-gradig hetta inklusive avgaser som heter duga. Citatet ovan kommer från mig (surprise?) då jag föreslog att vi efter middagen skulle ta oss till ett nytt shoppingområde jag hittat på kartan.

Till slut befann vi oss i ett myller av thailändska gatukök där själva trottoaren var köksgolvet. Inte en västerlänning i sikte, spännande ansåg jag, mindre spännande ansåg Helena som nätt och jämnt hängde med mig när jag drog henne fram bland stånden. Till slut började jag själv smått undra var vi var.
”Tur jag har kartan!”, sa jag.
”Mmm”, sa Helena. ”Men vet du var vi är?”, fortsatte hon. Det visste jag, men efter ett att vi förlorat ca 2 liter kroppsvätska var sa vi båda i kör ”Nu tar vi fan en taxi till MBK!”

Så nu har vi huserat och spenderat på MBK och Siam Centre i två dagar. Imorgon tar vi oss en titt på Kao San Road, palatset och nåt tempel (lite kultur får man väl försöka få i sig?) innan det får vara bra med storstaden. Men det är onekligen mycket inspirerande och energigivande att befinna sig i en storstad också.

Å, Ä, Ö? Jodå, sista kvällen, efter 3,5 vecka med thailändskt tangentbord, kommer den datorutbildade Petter på att man kan välja svensk tangentbordslayout även här. Men det tar jag bara som ett friskhetstecken och att jag verkligen kunnat slappna av från min vanligtvis så digitaliserade vardag.

Nu ses vi snart!

Hej

(Inga bilder den här gången, men googla på Bangkok så hittar ni en del )

Snart ar det storstad som galler. Idag tog vi sista doppet i thailandskt vatten, i alla fall for nagot ar. Jag aker tillbaka hit vilken dag som helst kanns det som. De senaste fyra natterna har vi spenderat pa Royal Coconut, nagot som later kungligare an vad det ar. Vi fick tag i en bungalow skitbilligt (700 baht per natt, 140 kr, med SPOLtoalett och flakt), men tyvarr bakom en byggarbetsplats dar de kapar kakelskivor med vinkelslip till de nya bungalowsen fran kl 07.30 till 22.00. Skitsamma, det ar ju billigt men jag har flera ganger velat ga fram till dem och visa hur Martin Timell gor med sina kakelplattor. En liten risp och *klack* sa gar den av. Inget ovasen. Inget obehag. Horselskydd o san skit bryr de sig inte heller om. Stackare!

Desto battre blir det daremot i Bangkok. Idag ringde vi och bokade rum pa First Hotel. Vi fick tag pa ett deluxe room for 2500 baht per natt (motsvarande 500 kr) for bade mig och Helena. Vi tog i lite extra eftersom det bara galler tva natter och att det da kan passa att bo lite standsmassigt. Vi lamnar Koh Chang med blandade kanslor. Vi har haft det otroligt bra har. Vi har haft jattefint vader VARJE dag och vi har bara njutit. Men efter 3 veckor pa playan kan man det dar och langtar pa nagot konstigt satt hem litegrann. Eller atminstone till lite mer liv som i Bangkok. Vi ar hursomhelst jattenojda med var semester och kommer tillbaka till Sverige som nya, men mojligtvis lite trotta manniskor.

Fried Shrimps with Cashew nuts gar alltid ner trots en mindre matforgiftning

Det jag gillar mest med restaurangerna har ar golvet. Gar knappast att klaga pa!

En favoritbild som jag inte lyckats fa upp tidigare. Morsan i ett hangelscenario med en elefant. 50 ar och en dag gammal Inte elefanten alltsa, mor min.

Nu ar vi tillbaka pa Koh Chang igen och det blir har vi bor de sista fem dagarna innan det bar av till Bangkok. I morse hoppade vi pa en speedboat for att komma tillbaka hit och det kandes finfint eftersom det halverade restiden.

Tyvarr gick det vagor… Och Helena gillar inte vagor (aven om det ser ut sa pa bilden)… Det gjorde inte jag heller efter gardagens buckets pa Sunset Village dar det vankades fullmoon-party. Vi var dar tillsammans med nagra vanner vi fann pa Monkey Island och det var mycket trevligt. Vi akte pa flaket till en supertrimmad gammal cheva i bara manljus och det var sa starkt att det kandes som gryning.

Rena rama hippiestallet hade stallt till med varldens kalas och det kandes bra att avsluta en mycket trevlig vistelse pa Koh Mak med det. Visserligen blev man erbjuden diverse mer eller mindre olagliga substanser men det blev inget med det. Det rackte med haxbrygden bestaende av Red Bull, Samsoong (Thailandsk rom) och Coke (Coca-Cola alltsa ).

Pa partyt pratade jag med bartendern som jobbar pa Monkey Island och det visade sig att aven han var webbdesigner till yrket! Riktigt kul och vi utbytte adresser med varandra. Vem vet, kanske kan man frilansa nagra manader i Thailand! Till detta hor nyheten att jag har fatt jobb! Nagot jag har fatt reda pa nu medan jag varit pa semester. Jag har fatt fortsatt anstallning pa Hogskolan och jag borjar sa fort jag kommer hem. Ett ars vikariat som webbkoordinator passar som handen i handsken for mig.

Har ar lite bilder som uppkopplingen pa Koh Mak inte riktigt pallade med:

Vart boende pa Monkey Island. Var bungalow syns rakt fram.

Utsikt som jag kunnat sta ut med resten av mitt liv.

Solnedgangen funkade fint pa Koh Mak ocksa.

Pa fullmoonpartyt igar fick man spela(skaka?) Maracas gratis. Har tillsammans med Fluchen, en snubbe vi traffade pa Monkey. Ser lite for glad ut eller?

Vi befinner oss just nu pa en o strax utanfor Koh Chang som heter Koh Mak. On ar helt otroligt lugn och allting gar med en tredjedel av normalhastighet kanns det som. Men vad kan inte vara mer passande? Tyvarr delar nog hela on pa en 56K-modemlina sa det blir inga bilder harifran dessvarre. Nu har jag nog klagat pa internetuppkopplingen i samtliga mina inlagg hittills men for att vara beroende av internet surfar jag otroligt lite har vilket bara ar skont. Kanske kommer jag tillbaka som en rehabiliterad manniska…

Hursomhelst, vi bokade boende pa Koh Chang eftersom vi som vanligt ville vara forvissade om att vara garanterade boende. Det kostade 1800 baht/natt, vilket kan ses som maxnivan for boende i var ”resebudget”, men det var det vart! Bungalown ar den lyxigaste hittills och ligger sa nara stranden som den kan gora. Nar vi ar tillbaka pa Koh Chang lagger jag upp lite bilder.

Som substitut till bilder kan ni spana in vart boende, dopt till Nintendo-inspirerade Monkey Island pa denna lanken http://www.monkeyislandkohmak.com/monkeyisland/index.html (som vanligt design anno 1997)

Mer om ”finlandsfarjan” (som tydligen var ett amerikanskt skepp egentligen) kan ni lasa om har http://www.grandlagoona.com/

Nu ska jag ta mig ett dopp i knallblatt vatten… Hors om ett tag.

Igar var vi pa skummaste stallet jag sett hittills i Thailand, och med det de konstigaste granderna i Bankok inraknat. I sodra Koh Chang har de gravt ut en bukt dar de pa riktigt kort in en begagnad Finlands(!)farja och sedan tappt igen halet.

Det kostade 150 baht/pers for att overhuvudtaget fa komma in och kolla laget, vilket vi tydligen kande oss beredda att betala. Dar ligger skeppet och agerar som hotell. Runt farjan ligger det ett stort omrade som ar som en resort dar man kan hyra andra hus som aven de ser ut som batar och ligger i en damm. Det kandes markligt mycket turistigt att vara dar, men nu kommer det skumma… Det var inte en jakel dar! Forutom personalen da… vilka var hur manga som helst. Vi gick in pa baten, allting var pryldigt i ordning och valstadat, men inte en rost hordes. Vad handlar det om?

Utsikten fran ovre dack, aven detta helt folktomt.

Nar vi fortsatte ut pa omradet var det likadant dar. Pa stranden lag 3 turister och det ar ingenting for ett sa stort omrade. I strandrestaurangen hade de laddat upp med dukade bord for hundratals gaster, men det fanns ju INGEN DAR!

Hursomhelst, nu har mor och far lamnat oss och akt hem till kallare breddgrader. Vi har lamnat den lyxiga bungalow:n som pappa i nagra dagar forsett oss med och bor nu i ett rum bakom scenen pa storsta utestallet pa White Sand Beach, men det ar helt ok och billigt. Vi blir kvar i Koh Chang nagra dagar till innan vi drar ut till en mindre o strax utanfor, Koh Maak eller vad den hette.

Forra stallet hade pool… det har vi inte nu langre. Fast det behovs inte anda.

Nu fortsatter vi ha det gott i solen. Hors snart igen.

Resan fortsatter och vi akte fran Koh Samet den 11 januari till Koh Chang dar vi aterigen motte upp vara foraldrar. Mamma fyllde 50 ar den 13 januari och det firade vi givetvis stenhart med tarta och champagne tidigt pa morgonen och en fin middag pa kvallen.

Koh Samet hade sin charm med sina snovita strander men Koh Chang verkar riktigt bra ocksa. Dessutom har vi ett alldeles stralande lage pa vara bungalows, alldeles vid stranden. Oppna dorren och ogonen pa morgonen och du har havet 20 meter nedanfor dig.

Det ma vara turistigt men idag gav vi oss ut pa en elefanttur pa pappas indradan. Det var faktiskt ratt sa spannande att sitta pa ett sa stort djur. I slutet av turen fick vi ta oss ett dopp tillsammans med elefanterna (Iofs tillsammans med en massa elefantbajs men det gor inte sa mycket, de ater ju bara gras o sockerror).

Kommer mer bilder sa smaningom, sa rutten lina har ocksa. Vi hors!

P & H

Redan nu ursaktar jag for eventuella klassiskt trakiga turistbilder som kan forekomma i inlagget. Da har vi landat i Thailand och har lika svart att skriva a, a och o som alla andra har pa stallen som resdagboken. Resan gick alldeles stralande med inga forseningar och trevliga manniskor hela vagen. Nar vi kom till hotellet i Bangkok mottes vi av mor och far som samtidigt var dar. Mycket trevligt eftersom vi inte traffat dem sedan innan jul (ja, vara foraldrar akte ifran oss barn och lamnade oss hemma sjalva )

Det gar sa sjuukt segt pa Internet-cafeet sa vi far se om det blir nagra bilder overhuvudtaget… Nu sa, here we go!

Helena och jag pa ett shoppingcenter i Bangkok. Blek och fet ar man men vad kan man gora at det… Trana och sola antar jag men nagot sant har det inte funnits tid till…hittills.

Sjukt mycket trafik i Bangkok sa har ville vi inte stanna just nu. Forst sol… sen shopping.

Vi fick tag pa en mycket trevlig taxichauffor utanfor Hotel Opera i Bangkok vid namn Mr Prasit. Det var en av de trevligare taxichaufforer jag traffat och da har jag jobbat som taxichauffor i 5 ar… Kanske sager nagot om servicenivan i Sverige…. Han trodde mig dock inte i borjan eftersom jag sag ut som en ”business-man” Kanske ocksa sager nagot om Sverige, vad vet jag.

Helena och min kollega Mr. Prasit.

Efter Bangkok blev det tre timmars resa soderut till farjelaget mot Koh Samet dar vi befinner oss just nu. Farjan ut dit gick i sakta mak med en gammal dieseldriven flotte-liknande sak.

Helena och jag pa baten pa vag till Koh Samet.

Det var allt jag pallade med nu med den har ruttna linan. Att de inte kan ha optisk fiber har alltsa…