I morgon åker jag till Malmö för att delta i årets SUNIWEB-konferens. Det är då vi webbansvariga och webbredaktörer från de flesta universitet och högskolor runt om i Sverige träffas och utbyter erfarenheter. Jag har bara varit med en gång tidigare, den gången på Mälardalens högskola och det var mycket givande. Det är alltid kul att träffa andra med samma yrke och intresseområden som jag själv har.
Den här gången är arrangerar Malmö högskola konferensen och de har lyckats få ihop två riktigt intressanta dagar. På schemat står bland annat föreläsningar med och av Fredrik Wackå (webbrådgivare, wpr.se) om utvärdering av webbinnehåll, Måns Adler, skaparen av Bambuser (en mobilvideotjänst som jag precis börjat prova med min iPhone) och Richard Gatarski (weconverse) som håller en föreläsning kring sociala medier.
Jag vet dock inte om det finns något liknande för kommunal webbverksamhet apropå att jag snart är på nytt jobb. Jag hoppas det. Att nätverka IRL knäcker faktiskt Twitter på mitten. Annars får jag väl arrangera något själv.
Facebook har ju öppnat för otroliga möjligheter att interagera med både nära och avlägsna vänner och bekanta. Tjänsten har ju en uppsjö av fördelar för gemene man/kvinna men det kan ju även innebära mer eller mindre stora problem för dess medlemmar, orsakade av ens vänner. Någon har satt ihop en riktigt härlig video, inspirerad av 50-talets dokumentär- och instruktionsfilmer, om hur man ska bete sig på Facebook. Om man förbiser det komiska i videon så finns det nog en hel del som många behöver lära sig av den.
Vad sägs om regel #1:
Don’t change your relationship status without consulting the other person
En självklarhet kanske men det har nog inträffat både en och två gånger. Personligen tycker jag det hade varit lite jobbigt.
Snart har jag gjort mitt som webbkoordinator på Högskolan i Halmstad. 1 juli börjar ett nytt äventyr som projektledare för Halmstads kommuns nya webbplats. Efter en lång rekryteringsprocess har jag äntligen skrivit på anställningskontraktet. Jobbet går ut på att, inte helt otippat, vara ”spindeln i nätet” i framtagandet av Halmstads nya webbplats. Det inbegriper kontakter med leverantörer av form och struktur, kontakter med webbadministratörer på de olika förvaltningarna och enheterna och att skapa den framtida webborganisationen. Jag kommer garanterat att få användning av mitt stora intresse för webb i allmänhet då titeln lika gärna kunnat vara webbarkitekt. Det är en riktig utmaning att få en kommunal webbplats att tilltala alla målgrupper. I och för sig ett näst intill omöjligt uppdrag. Alla kan inte bli nöjda. Kompromisser måste göras men de får vara såpass väl uttänkta att de flesta inte märker av dem. Men vem vet, kanske kan man få fram en webbplats som gör succé på alla nivåer. Det är i alla fall målet. Sedan får man se hur det slutar.
Under min tid på Högskolan har jag blivit lärt mig otroligt mycket om webbarbete i en större organisation. Detta är givetvis något jag tar med mig in i arbetet med Halmstads nya webbplats. Tillgänglighet har blivit en av hjärtefrågorna (en omedveten ordvits) för mig då en välbyggd webbplats gagnar de flesta, oavsett funktionshinder. En tillgänglig webbplats är dessutom ofta(st) en sökmotoroptimerad webbplats, något som bara är en vinst. Sökmotoroptimering är något av ett trendord numera. Personligen tror jag inte mycket på sponsrade länkar, länksamlingar etc. Jag tror på bra och kärnfullt innehåll och struktur, både i innehåll och kod. Har man tillräckligt bra kvalitet på de områdena kommer besökarna till webbplatsen ändå.
Något som hjälper mig att skapa en bra och tillgänglig webbplats är CMS:et SiteVision som runt 100 kommuner (av 300) använder sig av. Jag har inte särskilt stor erfarenhet av andra stora CMS (Content Management System) men kan ändå säga att SiteVision tillhör ett av de bättre. Bara en sådan sak som att det är plattformsoberoende är ett stort plus. Jag är ju en Apple-anhängare så det gör mig glad och det fungerar även i Linuxmiljö och det är så det ska vara också. Upptill användaren att välja.
Det blev ett rätt så nischat blogginlägg med teknisk inriktning men det känns jättebra att få chansen att få bygga upp en kommuns webbplats från grunden och jag är övertygad om att det kommer bli riktigt bra. Tyvärr kommer jag få arbeta i PC-miljö och ge upp min underbara MacBook Pro, något jag inte gjort på många år, men det får gå. Hoppas bara Microsoft spottar ut ett vettigt operativsystem nästa gång så man inte behöver lida vid ett tio år gammalt operativsystem som XP, eller ett dåligt utvecklat Vista, varje dag. Vet dock inte om jag får ta del av Vista eller ej, men det känns som det kvittar. Jag hanterar allting och när det kommer till kritan fungerar SiteVision faktiskt bättre i Internet Explorer än i Safari…tyvärr. Webbplatsen kommer i alla fall garanterat att funka i alla webbläsare och system. Jag lovar.
Då var det dags att lägga på en mindre facelift på bloggen. Den är baserad på samma tema men med ett uppdaterat sidhuvud, sidfot och lite andra sköna detaljer. Märk till exempel den diskreta skuggan nedanför rubriken istället för de dubbla blåa linjerna. En lite större grej som jag provar på just nu är sIFR som gör det möjligt att välja i princip vilket typsnitt som helst för användning på webben och inte bara de som är ”web safe”. Riktigt coolt, men det kräver kanske att man är lite nörd. Mitt val av font har fallit på den schysta Museo som finns gratis(!) att ladda ner på myfonts.com. Diggar den stenhårt och finns dessutom både som serif och sans-serif. Jag använder det bara på rubrikerna då det blir lite väl tungladdat att köra på brödtexten också. Rent tekniskt innebär funktionen att texten ersätts med en flash-fil som visar upp rubriken med det typsnittet man valt. En annan grej som är nytt är att jag numera använder Fancybox istället för Lightbox för att visa bilder i en större storlek. Testa själv att klicka på bilderna nedan så fattar ni vad jag menar.
Från:
Till:
Så vad tycks? Kommentera gärna! Konstruktiv feedback mottages tacksamt. Är inte riktigt färdig ännu och känner fortfarande lite på den ljusblåa färgen även om jag tycker den är rätt fräsch. Har märkt att bloggen är rätt tungladdad då och då, vilket jag beklagar. Jag ska försöka göra något åt det. Kanske kan one.com fixa till något på servern om jag har tur.
I helgen såg vi dokumentärfilmen ”Hälsningar från skogen” av Mikael Cee Karlsson. En dokumentär från det lilla samhället Gällared med omnejd. Jag hade inga direkta förväntningar på filmen mer än att jag tyckte filmen verkade stilistiskt snygg utifrån trailern sett och det var den också. Filmen inleds med en skön kameraåkning genom ett tryggt svenskt samhälle på landsbygden, för att abrupt avbrytas av en misstänksam invånare som undrar varför några grabbar åker runt med kamera i bilen och filmar husen. Känns typiskt småsamhälle.
Huvudrollerna i filmen är det medelålders paret Hans och Gun-Britt, Bertil som är en lite skum fotograf och granplanterare samt ”guldkungen” Bent. Vi får en inblick i deras vardag men jag söker lite mer fakta i en dokumentär än den som levereras. Det är som sagt mest snygga scener som inte säger så mycket. Filmen lämnar fältet öppet för egna tolkningar. Jag hade till exempel velat veta mer om fotografen och varför han går konstant går runt och tar, till synes, meningslösa bilder. Jag vill veta varför kungen är som han är och jag vill veta mer om paret och (vad jag tror är) mannens smygande alkoholmissbruk. Men jag får inte reda på något. Och kanske är det det som är grejen med filmen också. Jag antar det.
Vad som gjorde den extra intressant för mig är att den (bland annat) är inspelad i de trakterna där jag gick på högstadiet, i Ullared. Också intressant är den smygande fotografen som man från och till stött på under hela sin uppväxt. Först på många av de fotbollsmatcher jag spelade och därefter under min tid på McDonalds där han kunde spendera hela kvällar i restaurangen där han gick runt och letade intressanta objekt att ta bilder på. Men oftast gick han bara runt. Nu låter det som han förföljer mig, men jag tror att många falkenbergare med mig stött på honom vid ett flertal tillfällen. Alla vet vem han är i alla fall. Det har till och med bildats myter kring fotografen som klassikern att han inte har någon film i kameran, men det har man fått reda på att han har. Han lär ha sjukt många bilder hemma. Måtte någon gå igenom dem någon gång och fixa en ordentlig utställning.
Trailer för dokumentärfilmen ”Hälsningar från skogen”
Filmen såg vi via betalvideotjänsten Headweb där man både kan streama film direkt i webbläsaren eller ladda hem en film för att bränna ut på DVD. Fungerade helt OK som ett legalt alternativ och det är helt klart intressant. Dessutom inga kryptiska DRM-skydd eller konstiga format. Kan bli bra. Det låter som ett reklaminlägg men det är det inte. Tro mig. Tycker att den här formen av tjänster bör uppmärksammas så kraven ökar på dem att leverera film snabbt, enkelt och billigt. Och kanske framför allt, lagligt. Inte minst i dessa tider med IPRED och allt.
