Fotografen Lee Morris tröttnade på alla som klagade över att de inte kunde ta likadana bilder som honom så han bestämde sig för att ta den sämsta möjliga kameran och ta grymma bilder ändå. Vilken ”kamera” valde han? En iPhone 3GS. Och resultatet blev, som väntat, riktigt bra ändå. Givetvis efter retouch och lightboxar till förbannelse. Men vem som helst har egentligen vita lakan och hyfsat starka lampor hemma så det bör gå att ordna hyfsade bilder hemma också. Eller så köper man en systemkamera och någon schyst blixt. Nedan ser ni resultatet.
I vilket fall som helst bevisar detta att det inte är tekniken som står i främsta rummet när det kommer till att ta schysta bilder. Jag får ibland beröm för mina bilder men de är tagna med en simpel Nikon D40X och i flesta fall min 50 mm F1.8-glugg på. Komposition är A och O, gå nära, var inte rädd för att röra på dig, ställ dig inte rakt upp och ner och ta bilden. Lägg dig ner eller ställ dig på huvudet om det behövs.
Att iPhone tar rätt dåliga bilder är ingen nyhet men om man till exempel tittar på kamerastatistiken på Flickr så dominerar faktiskt iPhone 3G bland alla kameror och det är inte vilka kameror som helst som sällskapar den.
Klicka för att se större
Detta handlar definitivt inte om att iPhone är den bästa kameran utan just för att det är så enkelt att dela med sig av bilder från den. Och de kan faktiskt bli helt OK bara du komponerar bilden på ett bra sätt. Och undviker Hipstamatic som börjar bli jäkligt uttjatat nu.
Jo, ni läste rätt. Jag som inte är politiskt aktiv eller särskilt intresserad av politiska frågor överlag hade gärna befunnit mig i Visby den här veckan. Almedalsveckan är ett alldeles strålande sätt att tillgängliggöra politiken och öka transparensen bland våra makthavare (även om det rent geografiskt är lite krångligt men charmigt placerat på en ö). Intresset för politik har dock ökat något sedan jag började arbeta i en politiskt styrd organisation även om jag räknar mig själv som allt annat än insatt.
Det som gjort mig mest intresserad av veckan i Almedalen är den ökade fokuseringen på kommunikation, dialog och tekniken som möjliggör det. De politiska seminarierna dominerar givetvis men det är inga problem att hitta seminarier som jag skulle kunna fylla upp kalendern med.
Nu behöver man i och för sig inte nödvändigtvis befinna sig där rent fysiskt för att ta del av vad som händer. Det twittras, bloggas och livesänds om vartannat.
Favoriten är JMW:s direktsändning Sociala medieakuten varje morgon klockan 8.30 med proffsen @jocke, @britstakston och @bjornfalkevik. Givetvis också med en mängd intressanta gäster, både politiker och andra aktörer inom media och intresseorganisationer. Allt direktsänds via nätet på Livestream.
Nedan ser ni en widget från Twitter för att visa på hur mycket det twittras kring hashtaggen #almedalen och tempot är högt. Nästan för högt för att hänga med. I vilket fall som helst kan ni följa den för att få en inblick i hur stor roll sociala medier spelar i arrangemanget. Tvärvägrar ni sociala medier kan ni ju alltid titta på något av morgonprogrammen på SVT eller TV4 som sänder hela veckan från Almedalen.
Ett kort och mest lite puffliknande blogginlägg efter så lång bloggtorka men jag tänkte försöka skriva lite på semestern. Eller rättare sagt föräldraledigheten, som jag vid närmare eftertanke inte velat byta ut mot deltagande på Almedalsveckan den här gången. Det går ju så bra att följa det ändå. Nu ska jag steka fiskpinnar till sonen.
