Den här videon är så jävla bra. Det har hörts tidigare och ofta här i bloggen men det här är en av de bästa men mest meningslösa på länge. Några (rätt duktiga) personer har fått för sig att göra en sketch med typsnitt som karaktärer och det är riktigt roligt. Bland deltagarna ser man Times New Roman som talman, Century Gothic och givetvis den gamle godingen Bookman Old Style. Bäst blir det dock när den lite dåraktiga Wingdings dyker upp och utbrister:
Idag var jag hos optikern. Ingen nytta med att nämna vilken här eftersom priserna där är något för höga för min smak, men servicen är god (det är de som har en optiker som bär en designer på ryggen). Jag har varit runt bland samtliga ”lågpris”-optiker i närheten av Falkenberg och visst. Ett par brillor blir något billigare där men för det första har de oftast rena skitbågar och för det andra litar jag inte på att glasen håller den kvalitén jag är ute efter. Att optiker är optiker är något jag tar för givet men det är ändå något som gör mig skeptisk när jag befinner mig i deras lokaler.
Slutnotan för ett par Hugo Boss med det mycket osexiga namnet O155 blev långt över fyra tusen. Men visst är de läckra! Inte för att jag är ovan, men det svider lika mycket varje gång. Denna gången skaffade jag dock de senaste modernaste glasen som ska hjälpa mig ytterligare på nära håll, något som kommer att underlätta mitt arbete vilket är lika med att jag ska ligga på jobbet om att få ett bidrag eftersom det enligt optikern kan liknas vid ”terminal”-glasögon. Det är normalt sett något morsan och farsan kan få bidrag för men jag tar en chansning på den extra kostnaden.
Skit i glasen nu. Jag är mycket nöjd med bågarna och de är helt annorlunda jämfört med de jag har idag. Det ska bli jättespännande att hämta dem. Fast först om två veckor! Receptglas går inte fort att skaffa…
Nu på semestern (det var ett jävla tjat) har jag ju tid att göra saker jag inte hinner annars. Som att fixa nya glasögon. Så medveten om vad det är för brillor jag ska ha har jag aldrig någonsin varit, förutom när jag fick mina första blåa smurfglasögon vid åtta års ålder kanske.
Det är mörka, stora, rätt så kantiga bågar jag ska ha. Vilka bågar av de jag valt ut som jag ska ha är en annan sak. Där är det inte så lätt att bestämma sig. Jag har begränsat det till två…just nu.
Idag var en mycket lyckad dag. Förutom att det var sista arbetsdagen innan semestern så fick jag äntligen tag på mitt alldeles egna exemplar av den nya iPhone 3G. Klockan 9.20 anlände jag till Telia-butiken i Falkenberg i tron om att inte en sate skulle stå i kö. Inte är väl någon annan så sugen på iPhone som jag? När jag väl kommer dit så står det fasen tio pers i kö före mig. Började bli lite nervös eftersom jag var rädd för att en liten stad som Falkenberg skulle få ett fåtal exemplar av den omtalade luren. Lättad blev jag när Telia-anställda kom och talade om att det fanns iPhones så det räckte till samtliga i kön.
Jag måste förtydliga en sak och det är det där med att stå i kö för en produkt. Detta var ett diskussionsämne på lunchen på jobbet idag. Många tror att det handlar om att vara först och på så sätt bekräfta sin manlighet och känna sig tuff för att äga produkten före alla andra. Detta påstående stämmer inte alls in på mig. Jag visste att om jag inte får tag på en iPhone idag, ja, då kan det dröja en månad innan jag får tag på den. Jag skulle ha den helt enkelt. iPhone har funnits i Sverige i över ett år (bland annat brorsan har ägt en i över ett år nu) så det har ingenting med någon form av manlig tävlingsanda att göra. Dessutom var jag långt ifrån först. Butikerna i Stockholm, Göteborg och Malmö öppnade butikerna kl 00.00.01 natten till fredag där hundratals hade stått i kö i några dagar. Så långt kan jag inte sträcka mig.
Men nu sitter jag här med min iPhone och skäms nästan över att vara så begeistrad över en materiell tingest. Det finns mycket som betyder betydligt mer än en iPhone, bland annat vår kommande bebis (som för övrigt knäcker iPhone på mitten), men känslan just nu över att ha en så genomtänkt produkt i handen är för närvarande oslagbar. Jag förstår nästan inte mig själv när jag skriver det här, men jag tror att många förstår mig när de får ett ex själva. För min del blev det en svart 16 GB med iMidi-abonnemang. Sjukt dyrt egentligen med 489 kronor i månaden eller vad det nu kostar men det får det vara värt. Den är betydligt mer användbar än min gamla K800i. Någon som vill köpa en bättre begagnad sådan?
Apropå det där med köandet så har MacWorld avslöjat Telias planer inför lanseringen. Om det skulle bli en flopp, det vill säga inga köer utanför Telia-butikerna så hade de hyrt in 150 statister som skulle iscensätta ett intresse för att köa för iPhone utanför deras butiker. Fult eller kul idé? Jag tycker åtminstone det är smart. Denna form av hype inför en produkt har vi nog inte sett det sista av och jag tror att fler företag kommer att försöka sig på liknande strategier, även om jag tror att de inte kommer att lyckas lika bra. Läs mer på Macworld.se
Förutom denna glädjeyra över en livlös produkt så startar min tre veckor långa semester idag (fredag). Jag har inte haft någon riktig sommarsemester på minst tio år så det här ska bli helt fantastiskt. Nu ska jag verkligen ladda batterierna inför de kommande projekten för mig som webbkoordinator. Det ska bli så otroligt skönt att inte göra någonting i några dagar. Efter ett tag antar jag att man måste aktivera sig med något, men nu i början ska jag verkligen bara chilla och sova så länge jag vill. Fy fan va gôtt!
Jag återkommer med rapporter från min semester och mina äventyr med iPhone och dess applikationer för den som är intresserad. Men don’t worry, det blir lite andra roliga och intressanta inlägg också. Tills vidare, chill out!
Normalt sett bloggar jag sällan (läs aldrig) om ”dagens outfit” eller andra klädesplagg som jag vill ha. Gärna bära och köpa snygga kläder men blogga om mode är inte min grej.
Det här plagget har dock fångat min uppmärksamhet. Sjalar i microfibermocka (vete fan men Microfibre suede på engelska). Men det är inte materialet som är grejen utan det faktum att ”motivet” består av typografiska tecken utskurna i sjalen. Finns i versaler, gemener eller siffror. Fan va coolt. Säkert Helvetica också, ännu coolare. Skulle i och för sig paja sjalen efter en dag. Den lär ju fastna i allt! Men trots detta…
Jag vill ha. Trots att det bara är tjejer som bär dem på bilderna. Man får ju vara lite metrosexuell. Det är ju 2008.
Att vi har skapat en varelse, jag och H är en sak. Vi gjorde på det gamla vanliga sättet men den här mannen, Theo Jansen, är fantastisk på alla sätt och vis i sitt sätt att skapa varelser. Dels måste han vara sjukt smart, dels är han vara så otroligt chill och naturlig i sin presentation om något som kan te sig rätt konstigt för de flesta. Han har utvecklat en uppsjö av avancerade ”varelser” tillverkade i någon form av lätta rör. Dessa varelser vill han populera stränder med där de ska röra sig fritt. Men det handlar inte om några Terminator-robotar utan snarare gulliga (?) konstruktioner som drivs helt och hållet av vinden. Han lär dem dessutom att se upp för vatten och även att vända när de kommer till en sandbank och detta med hjälp av vad han anser vara en hjärna. Något som säkrar deras överlevnad. Ni måste se filmen, jag blir i alla fall mycket inspirerad av drivkraften hos en sån här människa. Varför gör han detta?
Han har dock spons av BMW, något som kan få känslan att mattas av något, men för mig spelar det ingen större roll. Människor som han bör sponsras.
Ett företag som sysslar med trädgårdsentreprenad behöver ett visitkort. Vad göra? Ett visitkort med gräsfrön i! Dessutom med en smart copy på baksidan.
Då har man gett sig på mallen i bloggen igen. Som om jag inte sitter vid datorn tillräckligt länge om dagarna… Hur som helst blev detta en liten mish-mash av grejer jag tycker är snyggt just nu och det är väl egentligen inte riktigt färdigt utan ett work-in-progress-projekt.
Till höger kan ni nu se mina senaste bilder från både Flickr och Facebook och under varje inlägg på bloggen finns en liten knapp där ni kan dela med er av något inlägg ni gillar eller irriterar er på. Det går att välja en massa olika sajter att lägga in materialet på, Facebook, del.icio.us, Google osv osv. Det är ju egentligen ultra-ego, men vad inom bloggosfären är inte det?
