Jag kan verka fanatisk i allt det här men jag spenderade minst en timme på hans sajt utan problem. Och det var det värt. För i går provade jag att grilla kamben indirekt på grillen och det blev fantastiskt gott!

Jag följde egentligen allt som står i Crambys inlägg under Wet Ribs (det vill säga indirekt grillade ribs som ligger på länge) men tänkte ändå skriva lite om hur det gick för mig och hur jag gjorde.

Så här grillade jag mina ribs

Istället för att göra en egen rub så köpte jag Adams Rib Rubb och det gick lika bra det. Rub är en kryddblandning som du använder istället för marinad. I kombination med lite olja så blir det grymt. Jag hade tyvärr inte tid att låta kambenen ligga i ett dygn med rub (vilket är önskvärt) utan det blev bara 90 minuter i kylen men det fick fungera ändå.

Till glaze köpte jag Sweet Baby Ray’s Barbeque Sauce. Jag har tidigare gjort egen med honung, cayennepeppar, paprikapulver och äppelcidervinäger men jag ville ha lite mer barbeque-touch och jag valde inte fel kan jag säga. En helt underbar sås.

Till grillen när jag köpte den fick jag speciella lådor som man lägger kolen i och placerar utmed sidorna i grillen. På så sätt får man en öppen yta i mitten där man lägger köttet. Har man inga lådor går det givetvis bra att bara lägga kolen på ena sidan och grilla på den andra. Jag fyllde båda lådorna med Webers egna briketter (jäkla märkesfetish tänker ni men de håller faktiskt värmen så sjukt mycket längre än ruttna Statoil-briketter och du vill inte hålla på och fylla på hela tiden. Långvarig värme = bra). Finns att köpa på Cheapy eller liknande. Billigare där än andra ställen.

Grill-setupen

I mitten, under köttet ska du ha en form eller ett ett ungsfast fat som du fyller med vatten (helst varmt eftersom det kan kyla ner grillen annars). Det håller kvar fukten och hjälper till att hålla köttet mört.

Ribsen på

Därefter lade jag på ribsen och slutligen locket på. På min grill finns det termometer i locket och den höll konstant runt 150 grader. Det var egentligen något varmt men det gjorde ingenting. Man får justera lite med spjällen och har man ingen termometer på grillen kan man ju slänga in en stektermometer. Jag köpte inte så mycket den här gången då det var en testomgång. Strax under ett kilo. Det blev perfekt efter cirka 3h och 20 min på grillen och skötte sig mer eller mindre självt. Det enda jag kontrollerade var temperaturen då och då och vände dem någon gång i timmen.

Hur vet man då om de är färdiga?

Det är ruggigt svårt men jag körde testet då man lyfter ribsen i ena änden. Börjar det spricka på mitten så är det i regel färdigt. Man får känna sig fram. Ett annat sätt är att ta fram kniven och skära. Men då riskerar man att slösa man på ofärdiga ribs. Meathead har givetvis flera tips på detta.

Trots att briketterna i ena korgen hade slocknat så höll det värmen fint och det räckte till avslutningen som innebar en kvart över öppen låga och ett jäkla penslande med glaze. Mycket ska det vara.

Och så här blev slutresultatet

Slutresultatet - ser uselt ut taget med en iPhone men det blev grymt!

Ärligt talat så blev slutresultatet BÄTTRE än jag väntat mig. Det är nog de bästa ribsen jag ätit och om du bara har ICA:s ribs som referens måste du testa detta innan du dör.

Nästa gång ska jag prova att köpa lite rökspån så de får lite smak från det också. Ska även prova dry ribs någon gång men det kräver lite mer jobb vid grillen då man grillar över öppen låga och kyler köttet genom att hela tiden pensla det med vatten och vinäger.

Och kom ihåg vad Meathead säger:

If you boil ribs the terrorists win

Det känns nervöst. Det känns annorlunda. Det känns ibland ingenting. Men oftast känns det helt fantastiskt. Att äntligen få ett hus! Jag är ingen lägenhetsmänniska. Det kan jag konstatera nu efter att ha provat det några år.

Lägger upp lite snabbt tagna bilder från slutbesiktningen vi hade i dag. Givetvis kommer det mer bilder så småningom med bättre kvalitet och med inredning på plats. Snart är vi där. Snart.

Vårt hus kommer vara av modellen Villa Klara (som säkert glädjer min syster) och tillverkaren är Kärnhem. Det är ett tvåplanshus på 124 kvm med en skön takhöjd på 2,50 m på både bottenvåning och övervåning och höga, stora fönster. Bilden nedan är bara en illustrativ bild över hur modellen ser ut. Själva huset kommer vara av exakt den här modellen men omgivande natur kommer vara annorlunda.

Så här kommer huset se ut men det är inte i sin rätta miljö

Huset är inte ens påbörjat ännu utan det är bara en order på huset vi skrivt på så tomten ser ut så här just nu.

Vår tomt som den ser ut i dag

Planerad inflyttning är i mars och nu håller vi tummarna för att tidplanen håller. Vi vill flytta in så snart som möjligt. Som sagt så är det här något av det mest spännande jag varit med om förutom Albert och vi längtar tills dagen då vi har en alldeles egen villa.

För er som är nyfikna på var huset ligger geografiskt har ni en karta nedan med en ungefärlig position.

Visa Ekhaga på en större karta

Det kommer garanterat fler bloggposter av det här slaget med uppdateringar kring projektet och hur det kommer se ut på insidan och så vidare. Hoppas jag kan sova i natt och inte bara möblerar, tapetserar och tänker bort hela natten. Det finns en risk för det.

Året inleddes med en treveckors-resa till Thailand tillsammans med familjen. En av anledningarna till resan var firandet av mammas 50-årsdag. Helt klart en stor händelse 2008. I samma veva som att mamma fyllde 50 fick jag besked från Sverige att vår C-uppsats blivit godkänd, väl godkänd till och med. Inte så märkvärdigt kan tyckas men det betyget satte sista spiken i kistan för min utbildning. Jag var äntligen färdigutbildad informatör. Jag behövde inte leta efter jobb länge utan fick dagen efter besked på mailen från chefen att jag fått ett vikariat som webbkoordinator. Nu kunde jag ta semester på riktigt! Det fanns inte några hinder alls i min väg kändes det som.

Februari månad bestod av endast ett blogginlägg. Detta mycket för att jag börjat mitt nya jobb på Högskolan i Halmstad vilket gjorde att jag hade begränsat med tid och ork och även för att en flytt till nya lägenheten var förestående. Det är jobbigt att flytta men nu, nästan ett år senare känner jag att vi verkligen kommit till ro.

Mars upptogs mest av att få alla möbler på plats i den nya lägenheten och mycket fokus låg på mitt nya jobb, därav en något fattig bloggskörd även den månaden. I mars förändrades dessutom vårt liv radikalt på en annan punkt. Hellen gjorde grav-test och testades positivt. Vi skulle bli föräldrar! Jag hade alltid sagt att jag ville plugga färdigt och ha ett jobb innan vi gav oss ut på det äventyret och det var ju kirrat. Ett tag tyckte jag även att jag skulle ha minst en miljon på kontot innan jag var redo att bli förälder, men de planerna gav jag upp för längesedan. Nu började den långa väntan, nio månaders väntan för att vara mer exakt.

I april fick jag besked om att jag var ”skyldig” CSN 11 500 kronor för att jag tjänat för mycket pengar under mina studier, något som var käpprätt åt skogen. Ett välformulerat brev ändrade dock på den saken och det slutade med endast 1500 kronor i ”böter”. Som tur är, för de som fortfarande pluggar, kommer de höja fribeloppet till 130 000. För lite tycker jag men bättre än innan i alla fall. När jag fick mitt examensbevis på posten fick jag i alla fall kvittot på tre och ett halvt års slit i skolan. Det får vara värt pengarna jag lånat från CSN. En annan sak jag bloggade om var Kleerups senaste låt just då, Longing for Lullabies, en låt som jag fortfarande tycker är alldeles underbar. Den får till och med plats i min lilla krönika och lägger ett härligt skimmer över inlägget.

Kleerup feat. Titiyo “Longing for Lullabies”

Under våren och början av sommaren bloggades det rätt så sporadiskt men andra juni tog det fart ordentligt igen. Då flyttade jag till egen domän, petterknutsson.se, och började blogga med hjälp av det utmärkta bloggverktyget WordPress istället. Detta innebar även att bloggen fick en nytändning och till en början pallade jag med ett inlägg om dagen. Min nya site såg ut ungefär som den gör idag även om det tillkommit en del förbättringar som till exempel Google Friend Connect och Facebook Connect som ni gärna får testa. Ni hittar båda längst ner i högerspalten.

18 juni var dagen då jag verkligen drog in privatlivet i bloggen. Då tillkännagav jag att vi var gravida och det var även första gången Albert var med på bild och en del av webb 2.0-sfären. Det var faktiskt en rätt så fräck känsla.

Sommaren flöt på och Hellens mage växte och växte. Jag njöt av min första långsemester någonsin. Tre veckor i sträck som jag vid 27 års ålder aldrig haft tidigare. Det blev som vanligt alldeles för lite wakeboardåkande men några riktigt strålande kvällar på havet fick vi. Sommaren var ändå riktigt, riktigt härlig.

20 november hände det vi väntat på så länge. En vecka för sent kom vår efterlängtade bebis som visade sig vara en pojke. Vi beslöt att kalla honom Albert, efter mig, farfar och Hellens pappa. Det var helt klart det härligaste jag varit med om i hela mitt liv och förlossningen var så otroligt…förlösande. Vi fick mycket cred från barnmorskorna för vårt teamwork och enligt en av dem var vi de bästa lagarbete hon sett mellan ett par på över tre år på Halmstad BB. Det är ju ytterst subjektivt sagt av henne givetvis men inte desto mindre hedrande.

Han är det vackraste jag sett och han utvecklas dagligen. Nu har han börjat följa en med blicken och skrattet är inte långt borta. Han har dessutom gjort några trevande försök till att jollra och jag har fått några leenden som bara får en att smälta. Tyvärr inget som fastnat på bild…ännu. Vänta bara så ska ni få se!

Bloggen har på sistone dominerats av inlägg om Albert och det kanske inte är så konstigt bloggen kommer leva vidare i samma form som innan, med samma blandning på inlägg. Kanske nååågot större fokus på min kära familj.

Ursäkta för alla superlativ och som genomsyrat min krönika, men det är ju inte lätt att låta bli när man haft ett minst sagt omtumlande år. Det kan också hända att jag glömt något i min krönika och kommer ni på något så skriv det gärna i kommentarerna. Jag hade ju kunnat skriva en massa blaj om att iPhone lanserats och inköpts, ny bil införskaffats etcetera men sådant spelar inte så stor roll när man blickar bakåt i tiden. Då upptäcker man det stora i livet. Allt materiellt kan lätt få stå åt sidan för att lämna plats för viktigare saker. Usch vad krystad stämning det blev nu, men det är ett faktum. 

Hälsningar en fortsatt mycket glad och lycklig Petter

I fredags stod där några oengagerade ungar som på sin höjd hade någon ögonlapp i plast (pirat?) för ena ögat och sa ”Bus eller godis”. Givetvis fick de godis, trots att vi bara hade fingodis hemma .

Men i dag, söndag, ringde två tjejer på och räckte fram med varsin påse och hotade med bus. För det första är det ju inte ens halloween längre. För det andra var de inte utklädda överhuvudtaget, såvida de inte är amish till vardags och hade klätt ut sig till ”vanliga” flickor. För det tredje fick de inget godis eftersom det var slut för länge sedan. Det enda vi hade var varsin clementin som de fick så numera är vi väl kända som de som ger bort frukt, men då kanske de inte kommer och ringer på mer heller. Fast vi var inte värst. Någon hade gett flickstackarna sex-sju chips var. Det måste ju vara ett rejält nerköp.

Tacka vet jag ungar som anstränger sig lite. Se bilden nedan som föreställer ett barn utklätt till en iPhone. Klockrent.

Från Macworlds blogg

När mitt barn ska ut på tiggarturné så ska det ske med stil. Passa på att läsa inlägget från förra årets halloween via länken nedan.

Det har hänt lite kul grejer också. Jag hämtade min efterlängtade Fatboy som jag nu ligger och jäser i. Bilder kommer snart. Den var betydligt större än jag trodde och jag fick inte in den i bilen utan att ta ut den ur lådan och pressa in den.

På jobbet beställdes det i dag en sprillans ny MacBook Pro till mig! Ojojoj. Det ska bli så gott med en ny dator! Det kommer givetvis lite klassiska uppackningsbilder när det är dags. Såvida vi inte har fått en bebis då. I så fall tar nog bloggen en kortvarig paus.

En kass bild på min Fatboy från min iPhone får ni så länge. Återigen, kameran suger verkligen

Det kanske inte är så svårt att lista ut vad jag menar om ni ser på bilden ovan. Jag ska bli pappa! Det är fortfarande mycket svårt att begripa, men idag blev det något tydligare. Det är en rätt så livlig krabat som simmar runt där inne och allting är helt normalt enligt barnmorskan. Det fick mig att andas ut, jag var ju onekligen lite nervös innan vi gick dit idag. Mer offentligt än så här kan det knappast bli. Vår bebis är en del av webb 2.0 innan den ens kommit ut.

Dessvärre får jag säga den, alternativt hon/han eftersom det inte gick att säga vad det var på grund av att navelsträngen var i vägen En människa! Där inne! Som vi är föräldrar till! En av de bättre dagarna på länge…

Det summerar väl det rätt så bra. Dessutom har jag nog bestämt mig för att det får bli ett Nintendo Wii till vårt hem. Den saknar nästan allt Playstation 3 har men spelglädjen konsolen levererar går inte att ta miste på. Nu fattas bara att sälja in idén hos den andra hälften i hushållet…

Vid entrén har vi nu fått en sprillans ny altan made by emilolofsson.se där vi hade födelsedagsfest för Helena i fredags. Så jäkla najs att vi kan njuta av solen på både baksidan och framsidan av lägenheten. Här kan jag tänka mig att bo ett tag.

Det blev tyvärr inget wakeboardåkande eftersom det jämt blåser på västkusten. Kanske borde man lägga båten i någon sjö istället? Fast då får man ju det alldeles förjävliga sötvattnet på köpet. Att bada i sötvatten är inget som kommer på fråga, åtminstone inte frivilligt. Men vädret är ju fantastiskt ändå. När tar det egentligen slut? Bara för att det är fint väder nu lär det bli kasst på min första riktiga sommarsemester någonsin. Usch vilken pessimist jag låter som nu, men jag håller verkligen tummarna för bra väder även i ”sommar”.

Lite bilder från helgen nedan. Klicka för att göra större.