I morgon åker jag till Malmö för att delta i årets SUNIWEB-konferens. Det är då vi webbansvariga och webbredaktörer från de flesta universitet och högskolor runt om i Sverige träffas och utbyter erfarenheter. Jag har bara varit med en gång tidigare, den gången på Mälardalens högskola och det var mycket givande. Det är alltid kul att träffa andra med samma yrke och intresseområden som jag själv har.
Den här gången är arrangerar Malmö högskola konferensen och de har lyckats få ihop två riktigt intressanta dagar. På schemat står bland annat föreläsningar med och av Fredrik Wackå (webbrådgivare, wpr.se) om utvärdering av webbinnehåll, Måns Adler, skaparen av Bambuser (en mobilvideotjänst som jag precis börjat prova med min iPhone) och Richard Gatarski (weconverse) som håller en föreläsning kring sociala medier.
Jag vet dock inte om det finns något liknande för kommunal webbverksamhet apropå att jag snart är på nytt jobb. Jag hoppas det. Att nätverka IRL knäcker faktiskt Twitter på mitten. Annars får jag väl arrangera något själv.
Det är ju många krönikor i tidningar, tv och på internet nu inför nyår och jag tänkte, ”varför inte skriva en egen personlig krönika?”. Och jag har ju mediet för att kunna göra det. År 2008 har ju trots allt varit det mest händelserika år hittills i mitt liv. Tänker jag efter så är det så många stora händelser att det knappt går att begripa. Detta reflekterade jag till viss del över redan i januari 2008. Jag visste att det skulle hända mycket, men vissa saker hade jag inte en aning om. Som att vi skulle bli föräldrar. Den absolut största händelsen hittills i mitt liv.
Året inleddes med en treveckors-resa till Thailand tillsammans med familjen. En av anledningarna till resan var firandet av mammas 50-årsdag. Helt klart en stor händelse 2008. I samma veva som att mamma fyllde 50 fick jag besked från Sverige att vår C-uppsats blivit godkänd, väl godkänd till och med. Inte så märkvärdigt kan tyckas men det betyget satte sista spiken i kistan för min utbildning. Jag var äntligen färdigutbildad informatör. Jag behövde inte leta efter jobb länge utan fick dagen efter besked på mailen från chefen att jag fått ett vikariat som webbkoordinator. Nu kunde jag ta semester på riktigt! Det fanns inte några hinder alls i min väg kändes det som.
Februari månad bestod av endast ett blogginlägg. Detta mycket för att jag börjat mitt nya jobb på Högskolan i Halmstad vilket gjorde att jag hade begränsat med tid och ork och även för att en flytt till nya lägenheten var förestående. Det är jobbigt att flytta men nu, nästan ett år senare känner jag att vi verkligen kommit till ro.
Mars upptogs mest av att få alla möbler på plats i den nya lägenheten och mycket fokus låg på mitt nya jobb, därav en något fattig bloggskörd även den månaden. I mars förändrades dessutom vårt liv radikalt på en annan punkt. Hellen gjorde grav-test och testades positivt. Vi skulle bli föräldrar! Jag hade alltid sagt att jag ville plugga färdigt och ha ett jobb innan vi gav oss ut på det äventyret och det var ju kirrat. Ett tag tyckte jag även att jag skulle ha minst en miljon på kontot innan jag var redo att bli förälder, men de planerna gav jag upp för längesedan. Nu började den långa väntan, nio månaders väntan för att vara mer exakt.
I april fick jag besked om att jag var ”skyldig” CSN 11 500 kronor för att jag tjänat för mycket pengar under mina studier, något som var käpprätt åt skogen. Ett välformulerat brev ändrade dock på den saken och det slutade med endast 1500 kronor i ”böter”. Som tur är, för de som fortfarande pluggar, kommer de höja fribeloppet till 130 000. För lite tycker jag men bättre än innan i alla fall. När jag fick mitt examensbevis på posten fick jag i alla fall kvittot på tre och ett halvt års slit i skolan. Det får vara värt pengarna jag lånat från CSN. En annan sak jag bloggade om var Kleerups senaste låt just då, Longing for Lullabies, en låt som jag fortfarande tycker är alldeles underbar. Den får till och med plats i min lilla krönika och lägger ett härligt skimmer över inlägget.
Kleerup feat. Titiyo “Longing for Lullabies”
Under våren och början av sommaren bloggades det rätt så sporadiskt men andra juni tog det fart ordentligt igen. Då flyttade jag till egen domän, petterknutsson.se, och började blogga med hjälp av det utmärkta bloggverktyget WordPress istället. Detta innebar även att bloggen fick en nytändning och till en början pallade jag med ett inlägg om dagen. Min nya site såg ut ungefär som den gör idag även om det tillkommit en del förbättringar som till exempel Google Friend Connect och Facebook Connect som ni gärna får testa. Ni hittar båda längst ner i högerspalten.
18 juni var dagen då jag verkligen drog in privatlivet i bloggen. Då tillkännagav jag att vi var gravida och det var även första gången Albert var med på bild och en del av webb 2.0-sfären. Det var faktiskt en rätt så fräck känsla.
Sommaren flöt på och Hellens mage växte och växte. Jag njöt av min första långsemester någonsin. Tre veckor i sträck som jag vid 27 års ålder aldrig haft tidigare. Det blev som vanligt alldeles för lite wakeboardåkande men några riktigt strålande kvällar på havet fick vi. Sommaren var ändå riktigt, riktigt härlig.
20 november hände det vi väntat på så länge. En vecka för sent kom vår efterlängtade bebis som visade sig vara en pojke. Vi beslöt att kalla honom Albert, efter mig, farfar och Hellens pappa. Det var helt klart det härligaste jag varit med om i hela mitt liv och förlossningen var så otroligt…förlösande. Vi fick mycket cred från barnmorskorna för vårt teamwork och enligt en av dem var vi de bästa lagarbete hon sett mellan ett par på över tre år på Halmstad BB. Det är ju ytterst subjektivt sagt av henne givetvis men inte desto mindre hedrande.
Han är det vackraste jag sett och han utvecklas dagligen. Nu har han börjat följa en med blicken och skrattet är inte långt borta. Han har dessutom gjort några trevande försök till att jollra och jag har fått några leenden som bara får en att smälta. Tyvärr inget som fastnat på bild…ännu. Vänta bara så ska ni få se!
Bloggen har på sistone dominerats av inlägg om Albert och det kanske inte är så konstigt bloggen kommer leva vidare i samma form som innan, med samma blandning på inlägg. Kanske nååågot större fokus på min kära familj.
Ursäkta för alla superlativ och som genomsyrat min krönika, men det är ju inte lätt att låta bli när man haft ett minst sagt omtumlande år. Det kan också hända att jag glömt något i min krönika och kommer ni på något så skriv det gärna i kommentarerna. Jag hade ju kunnat skriva en massa blaj om att iPhone lanserats och inköpts, ny bil införskaffats etcetera men sådant spelar inte så stor roll när man blickar bakåt i tiden. Då upptäcker man det stora i livet. Allt materiellt kan lätt få stå åt sidan för att lämna plats för viktigare saker. Usch vad krystad stämning det blev nu, men det är ett faktum.
Hälsningar en fortsatt mycket glad och lycklig Petter
Då var ytterligare en veckas kontorstjänst avklarad och det är äntligen helg. Den blir dock inte så värst ledig eftersom jag bokat in mig för att köra ett taxipass i morgon kväll. Back to the roots, ungefär. Varför? Jag är inte jagad av kronofogden om ni tror det utan tänkte mest prova hur det är att varva mitt nuvarande jobb med ett taxipass då och då. Dessutom är det hyfsat enkla och trevliga extrapengar. Det återstår att se hur jag mår på måndag men det lär knappast vara värre än efter en rejäl lördagsbläcka.
Synd bara att jag bokat in den helgen det för en gångs skull är fint sensommarväder men jag har ju dagen ledig i alla fall. I morgon är det ”Båtracet” på Skrea strand. Ett gäng snabba Jet Skis och småbåtar ska försöka köra ikapp varandra. Låter rätt trevligt tycker jag så det blir ut med båten för att titta på det på dagen.
Idag gick startskottet för att börja pendla med tåg till jobbet. Farväl allt det bekväma med bil. Goddag miljövänligt tänkande och mindre fett på magen. Faktum är att den verkliga anledningen egentligen ligger i att det är ekonomiskt ohållbart att köra 160 mil med bilen varje månad bara för att komma till jobbet. Genom att åka tåg sparar jag (minst) 600 kronor i månaden. På köpet får man dock några saker som är mindre trevliga. Tåget hem, på premiärdagen, var som vanligt sjukt försenat. Dessutom var innetemperaturen ca 30°C. Kombinera det med någon form av trasig toalett (alternativt en alkisgubbe med riktigt rutten mage) så har ni fått en inblick i min färd hem till Falkenberg idag. Det tog totalt 1,5 timmar istället för de 30 minuter som gällde förut. Jag hoppas innerligt att detta var en engångsföreteelse men om jag känner SJ rätt så är det tyvärr inte det. Får väl hitta något att sysselsätta mig med när jag väntar. En iPhone kanske, så att jag kan blogga från tåget…
Befinner mig just nu på ett helt OK singelrum på Clarion Collection Hotel Etage i Västerås. Macen med? Givetvis! Dessutom trådlös uppkoppling till nätet gratis. Me like.
Jag är på min första konferens på min nya tjänst och det känns hittills mycket bra. Konferensen börjar i och för sig inte förrän i morgon men åkte upp redan idag för att slippa gå upp svintidigt på morgonen. På konferensen träffas webbansvariga på högskolor och universitet från hela Sverige för att utbyta erfarenheter och utveckla sin kunskap om webb i allmänhet.
Är det då på konferenser allting händer? Nja, skulle inte tro det. Får man tro sexspalter i Amelia så är det ju där affärskvinnor släpper loss, får en upplevelse med någon främmande man,återvänder till sina slitna äktenskap som efter upplevelsen får en explosiv gnista igen och sedan skriva in till tidningen för att fråga om de gjort fel. ”Allting är ju så bra nu…Det känns så fel men samtidigt så rätt, bla bla bla.”
Nä, konferenser är till för att utvecklas på sitt jobb, inte för att utforska något annat, vad det nu kan vara. Så du kan andas ut Hellen. Kanske återkommer i morgon. Jag har ju trots allt WLAN till min Mac på hotellrummet
…att åka till Thailand i morgon. Bloggen har hela hösten lidit av en förnedrande inaktualitet vilket har berott på dels studierna med ett kämpande med en c-uppsats och dels mitt arbete på informationsavdelningen. Detta har gjort mig lite avtrubbad och osocial vid de tillfällen jag varit ledig vilket jag ber samtliga inblandade om ursäkt för. Men nu åker jag som sagt på en MYCKET välbehövlig semester och det i morgon (söndag). Detta när snön börjat falla utanför dörren. Mycket passande! Ingen kyla på 28 dagar.
År 2008 blir förändringarnas år av många anledningar:
Jag är (så gott som) klar med min skolgång, åtminstone för den här gången. Tre och ett halvt års slit ska äntligen ge resultat och jag ska börja leva som en vanlig människa igen. Det är något med att plugga som sliter på en dagligen och gör att man inte kan slappna av. Åtminstone för mig. Fil. Kand. i Medie- och kommunikationsvetenskap är något jag är mycket stolt över.
Vi har idag sålt, eller åtminstone skrivit på köpekontraktet, för vår lägenhet för en inte så nätt summa. I februari flyttar vi in i vår nya lägenhet som är större och som dessutom har diskmaskin. Det vill säga att jag aldrig kommer att behöva handdiska igen (men nu vet jag att jag ljuger eftersom jag förmodligen kommer att göra det någon gång till i alla fall). Hur som helst kommer det bli roligt att flytta till en ny lägenhet eftersom vi har spenderat fem år i den nuvarande. Alltid kul med något nytt.
Eftersom jag har gått ut skolan så är det dags att söka arbete, och chanserna är mycket stora att jag fått tag på ett vikariat som webbkoordinator på Högskolan. Detta får jag dock reda på först den 15 januari, men chanserna är stora, eftersom jag var den enda sökande.
Jag ska på, som jag tidigare sagt, en 1 månad lång semester med start i morgon! Fasen va nice!
Bloggen får agera resdagbok eftersom jag tar helt och fullt avstånd från allt vad resdagboken.se eller vad den nu heter (en seg och gammalmodig sida som inte utvecklats sedan 1994). Så för er som är nyfikna på vad vi hittar på, titta in på peekei.blogspot.com eftersom bloggen kommer att uppdateras oftare än vad den gjorts de senaste två månaderna.
Det var allt för nu. Hälsningar en mycket glad och lycklig Petter
Då var skolan igång igen. Teorier is back! Jävla skit vad jag tycker det är trist. Samtidigt är jobbet på informationsavdelningen igång, och det känns riktigt, riktigt kul. På dörren står ”Petter Knutsson, Webbkommunikatör”. Skön feeling jag får när man ser det varje dag. Dessutom kom IT-avdelningen och lämpade av en MacPro G5 med tillhörande 19″ widescreenskärm idag. Också en skön feeling. På Ringhals var det sjukt långsamma desktop-pc med XP som gällde, jobbigt.
När skolan var slut igår så gick jag till bilen som stod på ICA Maxis parkering, 200 kr i böter för att jag stått för länge. Jävla skit! Jag har tur med mycket just nu, men INGEN tur ekonomiskt. Toppackningen gick på Ibizan för ca 3 veckor sen. 8000 spänn kostade det att laga! Jag hämtade bilen förra veckan. Då rullade den en dag till, sen gick generatorn och la sig också… 2000 kr till. Gött såhär i skolstartstider. Nu har jag inte råd med bokpapper och pennfack
I lördags bjöds det på fet kusinfest på Betesvägen. Kusiner och respektive samlade på våra 65 kvadrat, totalt 15 stycken plus två barn. Det blev trångt och varmt men det var mycket trevligt. Nästa år är det brorsans och hans tjejs tur att vara värdar. Det fick ”snurra flaskan” bestämma. Kul att man har användning av lekar man lärde sig som barn.
Trångt men trevligt
Har ju en förkärlek för lite bisarra musikvideos från YouTube så här kommer en till för er som gillar det. Galna norskar iförda träningsoveraller som spelar ”Total Eclipse of the Heart” med hjälp av gitarr, frys, spis och lite andra konstiga grejer. Den bästa eller i alla fall roligaste versionen jag har hört.
För er som inte hört låten innan eller vill fräscha upp sin kunskap om åttiotalet så är originalet här. Vilken är bäst?
