Det som gjort mig mest intresserad av veckan i Almedalen är den ökade fokuseringen på kommunikation, dialog och tekniken som möjliggör det. De politiska seminarierna dominerar givetvis men det är inga problem att hitta seminarier som jag skulle kunna fylla upp kalendern med.

Nu behöver man i och för sig inte nödvändigtvis befinna sig där rent fysiskt för att ta del av vad som händer. Det twittras, bloggas och livesänds om vartannat.

Favoriten är JMW:s direktsändning Sociala medieakuten varje morgon klockan 8.30 med proffsen @jocke, @britstakston och @bjornfalkevik. Givetvis också med en mängd intressanta gäster, både politiker och andra aktörer inom media och intresseorganisationer. Allt direktsänds via nätet på Livestream.

Nedan ser ni en widget från Twitter för att visa på hur mycket det twittras kring hashtaggen #almedalen och tempot är högt. Nästan för högt för att hänga med. I vilket fall som helst kan ni följa den för att få en inblick i hur stor roll sociala medier spelar i arrangemanget. Tvärvägrar ni sociala medier kan ni ju alltid titta på något av morgonprogrammen på SVT eller TV4 som sänder hela veckan från Almedalen.

Ett kort och mest lite puffliknande blogginlägg efter så lång bloggtorka men jag tänkte försöka skriva lite på semestern. Eller rättare sagt föräldraledigheten, som jag vid närmare eftertanke inte velat byta ut mot deltagande på Almedalsveckan den här gången. Det går ju så bra att följa det ändå. Nu ska jag steka fiskpinnar till sonen.

Jag har fått frågan ett flertal gånger när jag som vanligt tjatar om alla ”coola” grejer som finns på nätet. Grejer som oftast ter sig rätt ointressant för den oinvigde men Twitter verkar onekligen ha fått fotfäste bland de ”vanliga” användarna där ute och inte bara internetnördar som jag. Tjänsten fick verkligen ett uppsving under det amerikanska valet där Barack Obama löpande twittrade om hans kampanjande. Hans utbredda användning av sociala medier under valperioden var helt klart ett av recepten på hans framgång, men nog om det. 

Så vad är då Twitter?

För att citera ohsohightecs ypperliga artikel på ämnet (vidare läsning rekommenderas om ni vill komma igång snabbt):

Twitter är en tjänst för mikrobloggning och kommunikation som går ut på att dela med sig av korta uppdateringar samt genom att följa andra personer ta del av deras uppdateringar.

Mikroblogg är nyckelordet i ovanstående citat för Twitter är, på samma sätt som det numera rätt avsomnade Jaiku och svenska Bloggy, just en mikrobloggtjänst. Citerat från Wikipedia innebär mikroblogg:

En mikroblogg är en blogg där antalet tecken per inlägg är begränsat. Mikrobloggar kan användas som del av en annan internettjänst. Till exempel har Facebook en meddelanderad som väsentligen är en mikroblogg. Den största renodlade webbplatsen för mikrobloggar är amerikanska Twitter. Det finns även svenska motsvarigheter, såsom Bloggy och WopWop.se.

På Twitter ligger begränsningen på antal tecken på 140 plus 20 som är reserverat för namnet. Begränsningen, som numera är närmast en standard, kommer från antal tecken i ett sms som var, och är fortfarande, ett sätt att göra sig hörd på Twitter. För det är det som det handlar om för många på den här sortens tjänster. Att göra sig hörd. Att bekräfta ens existens. Jag ser på det som ett ypperligt sätt att kommunicera över tid. Att chatta är rätt så 90-tal om man tänker efter. Det kräver ju att båda parterna sitter där just då vid det tillfället och har tiden att avsätta för lite god kommunikation. På Twitter och liknande tjänster kan man föra samma sorts konversation men skiljt från tid och rum (krystat värre va?).

Det har skrivits många spaltmeter om Twitter den senaste tiden och jag börjar förstå nyttan med Twitter nu efter några månaders användning. Det tror jag däremot inte media har ännu. Åtminstone inte mainstream-media. Jag tror att de mest vill vara lite inne och hänga på vad bloggarna skriver om just nu, om man nu ska snacka om medborgarjournalistik, men det orkar jag inte för tillfället. Jag gillar det i alla fall mer och mer och använt rätt kan det bli hur användbart som helst. Men det blir lätt för mycket. Jag följde ett tag allt som skrevs om The Pirate Bay-rättegången med prefixet #spectrial men det gjorde, som ni kanske kan förstå, mitt flöde av ”tweets” relativt oanvändbart efter mycket kort tag. Det twittrades en hel del om det när den var igång.

Bättre är att följa några få som man tycker twittrar riktigt intressant. I mitt flöde har jag både vänner och andra som twittrar om saker i min intressesfär eller yrkesrelaterade tweets. Förmodligen upplägg som de flesta har men kan man ge något råd är det nog att inte följa för många.

På sistone har Facebook pumpat ut en ny version av sajten vilket många märkt och reagerat på, mest negativt. Mest ett jäkla gnäll på folk som verkar vara obenägna till förändring om jag får säga mitt. Facebook är dessutom fullständigt nersolkat just nu av folk som gör olika quiz. Helt meningslöst och bara slöseri med folks tid. Hur som helst, flödet man numera har på startsidan påminner mycket om Twitters funktionalitet, vilket bör tyda på att det är ett framgångskoncept. Det går att skriva hur mycket som helst om ämnet men nu får det vara bra. Vad blir nästa grej efter Facebook och Twitter?

För er som redan börjat använda Twitter kan nog den här filmen roa er.

Har ni lust att följa mig hittar ni mig på twitter.com/petterknutsson. Avsaknaden av blogginlägg här kan nog skyllas på att jag lagt ner lite mer energi på Twitter på sistone och för en småbarnsförälder passar begräsningen på 140 tecken alldeles utmärkt. Det minskar kraven på något vis och är snabbt och effektivt. Vill ni inte följa mig kan ni ändå läsa mina tweets här till höger. Men nu har jag skrivit av mig så det räcker för den här dagen i alla fall. Bloggen är inte död.

Har ni några lästips eller vill tipsa om era egna Twitterkonton så tveka inte på att skriva något i kommentarerna nedan. Kanske ses på Twitter?

Ni måste se denna. Det brukar jag alltid säga när jag postar videos men den här gången menar jag det. Hela. Älskar subtil och samtidigt träffsäker och stark reklam. Tyvärr får vi ju aldrig se den här formen av reklamfilmer i Sverige. Här har vi på vår höjd ICA-reklamerna med ett slitet gäng skådisar och en handling som egentligen för längesedan mist sin edge.

Varför så längesedan? Jag hade kunnat skylla på att tiden är knapp som småbarnsförälder, att jag inte hinner på grund av jobbet, att jag inte kommer på något bra när jag kommer hem sent från jobbet. Men det gör jag inte. Istället tar jag nya tag och skyller mitt uppehåll på att jag vill rädda jorden från klimathotet…eller något.

Håll i er nu, för nu blir det (ytterligare) ett rätt nischat blogginlägg för alla er som är intresserade av internet, formgivning och fotografering. Inte så personligt som många skulle vilja kanske men ändå. Jag vill tipsa om Smashing Magazine som är den i särklass bästa bloggen just nu. Till och med bättre än min

De skriver dagligen artiklar som får mig att känna en genuin wow-känsla. De har sådan kunskap om ämnena och publicerar alltid genomtänkta och välskrivna blogginlägg så det känns som en skänk från, tja…, ovan om man har minsta intresse av internet/foto/grafisk design. Smashing Magazine är säkert ingen nyhet för många men för bra för att inte tipsa om så fler hittar dit. De har dessutom varje vecka massor av grafiska give-aways. Guld.

Kolla exempelvis inläggen:
10 Harsh Truths About Corporate Websites som är spot-on för er som arbetar med större webbplatser och 50 Useful Design Tools For Beautiful Web Typography som hjälper er att få till riktigt bra typografi på webben. Och ibland drar de till med lite bredare trevliga artiklar som 20 Brilliant TV Show Title Sequences. Bara tre exempel på bra och inspirerande artiklar man kan hitta.

Att en av administratörerna har ett namn som ett låter som ett sämre svenskt dansband gör det hela ännu bättre. Sven Lennartz heter han  (ja, på riktigt) och är tydligen tysk.

Min favorit bland Simpsons-intron är nog ändå det med verkliga skådespelare i. Tycker det är klockrent gjort faktiskt. Vet dock inte om det sänts innan ett riktigt avsnitt någon gång?

Sedan har vi den sköna kompileringen där någon dåre tagit, om inte alla, så väldigt många av den där slutsekvensen när Simpsons-familjen ska sätta sig i soffan för att titta på TV. Sett alla?

Frågan är hur länge The Simpsons kan fortsätta produceras med bibehållet intresse? Känns som de gjort det mesta redan men det kommer ju säkert minst en film till och minst några säsonger till så Rupert Murdoch blir ännu rikare…

Frågan är varför jag läser skitblaskan överhuvudtaget. Det kan ju liknas vid hyckleri men då hade man ju gått miste om det här, som faktiskt är rätt roligt. Inte att han inte kan simma, utan att Aftonbladet skriver en artikel baserat på ämnet.

Bra reklam blir allt vanligare i TV men det är fortfarande mest ren skit från pokerbolag och tvättmedelstillverkare och ICA-reklamen har man ju tröttnat på för länge sedan. När kommer en lika klockren tjänst som Spotify för TV-sändningar? Joost har ju funnits ett tag och jag har testat det men inte fastnat för det och dessutom befinner de sig nog i en rätt så brant utförsbacke.

MSNBC:s Keith Olbermann har dock vettet att ondgöra sig över alla puckon som röstade ja till det här förslaget, och det i det heligaste amerikanarna har, i TV. Han gråter ju nästan!

Läs mer om proposition 8 som numera är verklighet. Och Sverige hade minsann sin representant på plats. Vem minns inte den fullständigt gräsliga pingstpastorn Åke Green. Usch.

Nåväl, att Obama är blivande president får vi väl se som en möjlighet till förändring när det gäller störda lagförslag som det här.

Lyxfällan har hittills varit ett stående inslag varje torsdagkväll. Mest på grund av att Hellen praktiskt taget är beroende av programmet men jag har också känt mig road, på något konstigt sätt, av att se människor i ekonomisk misär få ordning på sina liv. Fram till nu. De nya programledarna är verkligen för slappa. De är säkert duktiga på ekonomi och så vidare men det där med TV verkar de inte kunna särskilt bra. De talar rent och tydligt och kan stå rakt men det ger ju knappast något underhållningsvärde. De senaste två avsnitten har dessutom även de ”fattiga” varit helt lama och dötrista att titta på. That’s it! Jag tittar inte på Lyxfällan mer. Charlie och Mathias får ta över det igen. De utstrålade ju åtminstone lite pondus.

[poll id="4"]

SVT har dragit med en rätt så sliten profil länge nu och äntligen gör de om lite i rutan. Jag är inte den mest frekventa tittaren, det medger jag, men det är alltid kul när ”vår” tv-station gör något nytt. Det är trots allt vi som betalar. Vi har till skillnad från många andra alltid betalat tv-avgift och det är egentligen något jag inte lidit av att göra. Jag har alltid haft ett förtroende för att SVT ska följa sitt uppdrag som en oberoende kvalitativ tv-station. Ofta har jag blivit besviken när de visar ”Röda rummet” på ena kanalen och ”Uutiset” på andra kanalen, något som har gjort att jag inte är alltför förtjust i att titta på public service-kanalerna.

Men de har ändå något utöver de andra skräpkanalerna som finns (och värst av dem alla Aftonbladets TV7 som jag för länge sedan rensat bort från kanallistan). Deras ”nya” tjänst Play är egentligen något jag älskar utan att använda den något vidare. Under OS har de haft problem då och då med sina servrar men att de lyckas streama video via Internet från Kina i näst intill HD-kvalitet på min dator på jobbet gör mig imponerad i alla fall.

På måndag (25/8) lägger SVT på en ny grafisk profil med allt vad de innebär. Logotyper, jinglar och så vidare. Dessutom stökar de om lite bland kanalerna vilket jag inte riktigt blivit klok på ännu, men det är egentligen strunt samma eftersom jag inte är den mest trogna tittaren. Jag gillar bara deras högkvalitativa tv-produktioner, även om den där konstiga såpan ”Andra avenyn” fortfarande får mig att undra över vilken sorts talang de besitter. Fast det är väl egentligen inte SVT:s fel, bara någon duktig säljares….

Förhoppningsvis blir det i alla fall bättre än första ”Aktuellt” som sändes i Sverige (se videon nedan).

Vill ni läsa mer om SVT:s nya grafiska profil kan ni göra det här.

Ni kan även kolla SVT:s lite balla flash-site om remaken.

Public Service är viktigt. Reklamkanalerna (inkl. TV4) är egentligen ett jävla skämt i jämförelse. Varför bryta en film åtta gånger för värdelös tvättmedelsreklam och någon sell-out-reklamfilm där Pernilla Wahlgren ballar ur mer än vanligt och försöker sälja rynkkrämer till gamla kärringar till exempel? Ett drömscenario hade varit om SVT blir nååågot modernare. Då hade ALLA betalat tv-avgiften och det hade blivit lite lyxigare produktioner, men de är på god väg och gör en hel del bra skit redan. Heil Public Service!