Jag kan verka fanatisk i allt det här men jag spenderade minst en timme på hans sajt utan problem. Och det var det värt. För i går provade jag att grilla kamben indirekt på grillen och det blev fantastiskt gott!
Jag följde egentligen allt som står i Crambys inlägg under Wet Ribs (det vill säga indirekt grillade ribs som ligger på länge) men tänkte ändå skriva lite om hur det gick för mig och hur jag gjorde.
Så här grillade jag mina ribs
Istället för att göra en egen rub så köpte jag Adams Rib Rubb och det gick lika bra det. Rub är en kryddblandning som du använder istället för marinad. I kombination med lite olja så blir det grymt. Jag hade tyvärr inte tid att låta kambenen ligga i ett dygn med rub (vilket är önskvärt) utan det blev bara 90 minuter i kylen men det fick fungera ändå.
Till glaze köpte jag Sweet Baby Ray’s Barbeque Sauce. Jag har tidigare gjort egen med honung, cayennepeppar, paprikapulver och äppelcidervinäger men jag ville ha lite mer barbeque-touch och jag valde inte fel kan jag säga. En helt underbar sås.
Till grillen när jag köpte den fick jag speciella lådor som man lägger kolen i och placerar utmed sidorna i grillen. På så sätt får man en öppen yta i mitten där man lägger köttet. Har man inga lådor går det givetvis bra att bara lägga kolen på ena sidan och grilla på den andra. Jag fyllde båda lådorna med Webers egna briketter (jäkla märkesfetish tänker ni men de håller faktiskt värmen så sjukt mycket längre än ruttna Statoil-briketter och du vill inte hålla på och fylla på hela tiden. Långvarig värme = bra). Finns att köpa på Cheapy eller liknande. Billigare där än andra ställen.
Grill-setupen
I mitten, under köttet ska du ha en form eller ett ett ungsfast fat som du fyller med vatten (helst varmt eftersom det kan kyla ner grillen annars). Det håller kvar fukten och hjälper till att hålla köttet mört.
Ribsen på
Därefter lade jag på ribsen och slutligen locket på. På min grill finns det termometer i locket och den höll konstant runt 150 grader. Det var egentligen något varmt men det gjorde ingenting. Man får justera lite med spjällen och har man ingen termometer på grillen kan man ju slänga in en stektermometer. Jag köpte inte så mycket den här gången då det var en testomgång. Strax under ett kilo. Det blev perfekt efter cirka 3h och 20 min på grillen och skötte sig mer eller mindre självt. Det enda jag kontrollerade var temperaturen då och då och vände dem någon gång i timmen.
Hur vet man då om de är färdiga?
Det är ruggigt svårt men jag körde testet då man lyfter ribsen i ena änden. Börjar det spricka på mitten så är det i regel färdigt. Man får känna sig fram. Ett annat sätt är att ta fram kniven och skära. Men då riskerar man att slösa man på ofärdiga ribs. Meathead har givetvis flera tips på detta.
Trots att briketterna i ena korgen hade slocknat så höll det värmen fint och det räckte till avslutningen som innebar en kvart över öppen låga och ett jäkla penslande med glaze. Mycket ska det vara.
Och så här blev slutresultatet
Slutresultatet - ser uselt ut taget med en iPhone men det blev grymt!
Ärligt talat så blev slutresultatet BÄTTRE än jag väntat mig. Det är nog de bästa ribsen jag ätit och om du bara har ICA:s ribs som referens måste du testa detta innan du dör.
Nästa gång ska jag prova att köpa lite rökspån så de får lite smak från det också. Ska även prova dry ribs någon gång men det kräver lite mer jobb vid grillen då man grillar över öppen låga och kyler köttet genom att hela tiden pensla det med vatten och vinäger.
Jo, ni läste rätt. Jag som inte är politiskt aktiv eller särskilt intresserad av politiska frågor överlag hade gärna befunnit mig i Visby den här veckan. Almedalsveckan är ett alldeles strålande sätt att tillgängliggöra politiken och öka transparensen bland våra makthavare (även om det rent geografiskt är lite krångligt men charmigt placerat på en ö). Intresset för politik har dock ökat något sedan jag började arbeta i en politiskt styrd organisation även om jag räknar mig själv som allt annat än insatt.
Det som gjort mig mest intresserad av veckan i Almedalen är den ökade fokuseringen på kommunikation, dialog och tekniken som möjliggör det. De politiska seminarierna dominerar givetvis men det är inga problem att hitta seminarier som jag skulle kunna fylla upp kalendern med.
Nu behöver man i och för sig inte nödvändigtvis befinna sig där rent fysiskt för att ta del av vad som händer. Det twittras, bloggas och livesänds om vartannat.
Favoriten är JMW:s direktsändning Sociala medieakuten varje morgon klockan 8.30 med proffsen @jocke, @britstakston och @bjornfalkevik. Givetvis också med en mängd intressanta gäster, både politiker och andra aktörer inom media och intresseorganisationer. Allt direktsänds via nätet på Livestream.
Nedan ser ni en widget från Twitter för att visa på hur mycket det twittras kring hashtaggen #almedalen och tempot är högt. Nästan för högt för att hänga med. I vilket fall som helst kan ni följa den för att få en inblick i hur stor roll sociala medier spelar i arrangemanget. Tvärvägrar ni sociala medier kan ni ju alltid titta på något av morgonprogrammen på SVT eller TV4 som sänder hela veckan från Almedalen.
Ett kort och mest lite puffliknande blogginlägg efter så lång bloggtorka men jag tänkte försöka skriva lite på semestern. Eller rättare sagt föräldraledigheten, som jag vid närmare eftertanke inte velat byta ut mot deltagande på Almedalsveckan den här gången. Det går ju så bra att följa det ändå. Nu ska jag steka fiskpinnar till sonen.
Så är vi snart där. Inflyttningsdatumet är endast en vecka bort. När vi skrev kontrakt i august kändes det så långt, så långt bort. Så har tiden gått och helt plötsligt är vi nästan där.
Det känns nervöst. Det känns annorlunda. Det känns ibland ingenting. Men oftast känns det helt fantastiskt. Att äntligen få ett hus! Jag är ingen lägenhetsmänniska. Det kan jag konstatera nu efter att ha provat det några år.
Lägger upp lite snabbt tagna bilder från slutbesiktningen vi hade i dag. Givetvis kommer det mer bilder så småningom med bättre kvalitet och med inredning på plats. Snart är vi där. Snart.
Efter att ha vistats på sjukhuset i Varberg i snart ett dygn har jag fortfarande inte fått tillgång till det internet som tydligen finns ”tillgängligt för besökare och patienter”.
Va? Du? På sjukhus? Bara lugn, det är ingen fara med mig, förutom att jag precis pratade om mig själv i fjärde(?) person, så misstänkte de blindtarmsinflammation men det går åt rätt håll och jag slipper förmodligen att ta bort den lille rackaren och åker förhoppningsvis hem i morgon.
Nu tillbaka till Landstinget och internet.
Jag frågade först personalen när jag lades in på rummet i natt vid 02.00 men de visste inget om det och det kan man kanske inte begära vid den tiden heller. Jag kan till och med tänka mig att frågan framstod som lite skum men jag hade av förklarliga skäl lite svårt för att sova.
Jag borde egentligen ta chansen att vara offline ett tag men samtidigt innebär det avkoppling för mig och är det något jag behöver koppla av från är det den deprimerande sjukhusmiljön.
”Landstinget Halland erbjuder besökare och patienter publik åtkomst till internet” heter det, så jag provar väl då.
På inloggningssidan man möts av när man ansluter till nätverket finns det inte några som helst instruktioner för hur man beställer tillgång till internet med SMS eller på något annat sätt. Där finns däremot gott om instruktioner för vad man inte för göra på internet. ”Du får inte ladda ner olagligt material. Du är personligen ansvarig för det du gör etc etc.”
Så i dag gick jag istället till informationsdisken, sjukhusets egna fysiska front-end som de flesta besökare möter. De borde ju veta tänkte jag.
Så här gick konversationen på ett ungefär:
- Hur får jag tag på en kod till internet?, frågade jag.
- Nää, det finns inget internet. Det vet jag inget om, svarade dam 1
– Det finns inget sånt och har inte funnits! Det är jag säker på, svarade dam 2.
- Men jag har ju anslutning till ett tillgängligt nät för besökare och patienter och jag behöver bara en SMS-kod står det.
- Tystnad, från de båda damerna.
-Tack då, svarade jag.
Jag gick istället till en annan informationsdisk där de även har hand om telefonin och växeln. De borde ju veta, tänkte jag.
De visste igenting.
De hänvisade mig till personalen på min avdelning.
Tillbaka på ruta ett.
Så jag gick till sjuksköterskorna(!) på min avdelning och frågade igen, även om jag tycker det är vansinnigt att uppta vårdpersonalens tid med en sådan skitfråga.
”Hon som har hand om datan jobbar inte i dag så det går tyvärr inte”, fick jag som svar. Och där var det slut. Det blev ingen internetuppkoppling, åtminstone inte den ”tillåtna” vägen.
Så hur har jag då bloggat om det här? Jag tvingas ju att använda den vanliga uppkopplingen i min iPhone (vilken rebell jag är va? ). Det går lika bra för mig och ärligt talat, i dagens läge så stör väl knappast en mobiltelefon utrustningen på en vanlig avdelning. Jag köper ett förbud på intensivvårdsavdelningar men här stör det på sin höjd den mediokra sjukhusradion jag har vid min sida.
Slutsatsen i det här är egentligen att sjukhusen måste inse att alla patienter inte är över 65 år och att kraven och önskemålen i dag faktiskt kan variera rätt mycket. Tillgång till internet för patienter tycker jag i dag ska vara en självklarhet, inte minst på grund av mobilförbudet. Dessutom såg jag faktiskt en dam på 60+ med en iPhone i väntrummet i går. Glädjande!
Nu finns det ju egentligen tillgång till internet. Personalen (i informationsdisken!) måste bara lära sig hur det fungerar.
Och politiker, det är givetvis fritt fram att referera till det här blogginlägget i en motion om det skulle behövas.
Det är bara att konstatera. Årets nyårsmeny verkar bli riktigt lyckad! Dessutom innehåller den hela tre element som jag konstigt nog aldrig provat förr, ostron, pilgrimsmusslor och anklever. Plus vinerna då, som jag nog inte druckit förut heller. Jag längtar till i morgon!
Entrérätt:
Ostron ”Rockefeller” Vin: Louis Bouillot – Crémant de Bourgogne – Grand Reserve
Förrätt:
Parmesangratinerade pilgrimsmusslor med champagne och purjolök Vin: Louis Jadot – Couvent Des Jacobins – Bourgogne
Huvudrätt:
Oxfilé Wellington med kantareller och anklever Vin: Lomond – Syrah 2007 – Cape Agulhas
Dessert:
Chokladmousse toppad med passerade hallon och mynta Vin: Bacalhoa – Moscatel De Setúbal – Colheita 2001
Och nej, det är inte jag som står bakom menyn, men jag kommer kanske hjälpa till att laga lite om jag blir tillåten. Laga riktigt god mat är något man borde göra oftare!
Då har det alltså gått, det första året. Det där gamla slitna uttrycket ”tiden går så fort” känns som att det passar in extremt väl. Jag fattar fortfarande ingenting. Den här dagen för ett år sedan var den mest spännande, skrämmande, underbara, nervösa, glada, omtumlande, lyckligaste dagen i mitt liv hittills. Att varje dag komma hem från jobbet och möta honom, nu gåendes, och skrattandes är det bästa som finns. Han är helt enkelt det bästa som hänt mig. Övrig sentimentalitet behåller jag för mig själv och lägger istället in några alla bilder från året som gått. Grattis Albert!
Inlägget publicerades exakt på klockslaget då Albert föddes, kl. 17.44 den 20 november. Edit Inlägget råkade publiceras en timme tidigare men så går det med strul med autopublicering, tidszoner, vintertid och annat.
Husbygget fortsätter. Nu har de kommit långt men nu ska det förmodligen stå och torka ett bra tag innan de kan sätta igång och bygga inredningen. Det känns i alla fall riktigt skönt att det sker helt utan inblandning av mig och att man bara kan åka ut och titta och längta lite.
I morse visade temperaturmätaren i bilen 0.0°C. Rutorna var täckta av envis is. Rapporter om snöfall trillade in från alla möjliga håll i Sverige. Då tänker man tillbaka. Tillbaka till den bästa sommaren hittills.
Inte på grund av vädret. Inte på grund av alla roliga fester. Inte på grund av båt- eller wakeboardåkning.
Utan för att det var första sommaren som förälder.
Varför denna sentimentalitet? Jag satt och gick igenom bilder från sommaren och hittade bilder från en underbar eftermiddag med familjen i Sumpafallen. Passar på att dela med mig av de bästa.
). Det går lika bra för mig och ärligt talat, i dagens läge så stör väl knappast en mobiltelefon utrustningen på en vanlig avdelning. Jag köper ett förbud på intensivvårdsavdelningar men här stör det på sin höjd den mediokra sjukhusradion jag har vid min sida.
