Jo, ni läste rätt. Jag som inte är politiskt aktiv eller särskilt intresserad av politiska frågor överlag hade gärna befunnit mig i Visby den här veckan. Almedalsveckan är ett alldeles strålande sätt att tillgängliggöra politiken och öka transparensen bland våra makthavare (även om det rent geografiskt är lite krångligt men charmigt placerat på en ö). Intresset för politik har dock ökat något sedan jag började arbeta i en politiskt styrd organisation även om jag räknar mig själv som allt annat än insatt.
Det som gjort mig mest intresserad av veckan i Almedalen är den ökade fokuseringen på kommunikation, dialog och tekniken som möjliggör det. De politiska seminarierna dominerar givetvis men det är inga problem att hitta seminarier som jag skulle kunna fylla upp kalendern med.
Nu behöver man i och för sig inte nödvändigtvis befinna sig där rent fysiskt för att ta del av vad som händer. Det twittras, bloggas och livesänds om vartannat.
Favoriten är JMW:s direktsändning Sociala medieakuten varje morgon klockan 8.30 med proffsen @jocke, @britstakston och @bjornfalkevik. Givetvis också med en mängd intressanta gäster, både politiker och andra aktörer inom media och intresseorganisationer. Allt direktsänds via nätet på Livestream.
Nedan ser ni en widget från Twitter för att visa på hur mycket det twittras kring hashtaggen #almedalen och tempot är högt. Nästan för högt för att hänga med. I vilket fall som helst kan ni följa den för att få en inblick i hur stor roll sociala medier spelar i arrangemanget. Tvärvägrar ni sociala medier kan ni ju alltid titta på något av morgonprogrammen på SVT eller TV4 som sänder hela veckan från Almedalen.
Ett kort och mest lite puffliknande blogginlägg efter så lång bloggtorka men jag tänkte försöka skriva lite på semestern. Eller rättare sagt föräldraledigheten, som jag vid närmare eftertanke inte velat byta ut mot deltagande på Almedalsveckan den här gången. Det går ju så bra att följa det ändå. Nu ska jag steka fiskpinnar till sonen.
Efter att ha vistats på sjukhuset i Varberg i snart ett dygn har jag fortfarande inte fått tillgång till det internet som tydligen finns ”tillgängligt för besökare och patienter”.
Va? Du? På sjukhus? Bara lugn, det är ingen fara med mig, förutom att jag precis pratade om mig själv i fjärde(?) person, så misstänkte de blindtarmsinflammation men det går åt rätt håll och jag slipper förmodligen att ta bort den lille rackaren och åker förhoppningsvis hem i morgon.
Nu tillbaka till Landstinget och internet.
Jag frågade först personalen när jag lades in på rummet i natt vid 02.00 men de visste inget om det och det kan man kanske inte begära vid den tiden heller. Jag kan till och med tänka mig att frågan framstod som lite skum men jag hade av förklarliga skäl lite svårt för att sova.
Jag borde egentligen ta chansen att vara offline ett tag men samtidigt innebär det avkoppling för mig och är det något jag behöver koppla av från är det den deprimerande sjukhusmiljön.
”Landstinget Halland erbjuder besökare och patienter publik åtkomst till internet” heter det, så jag provar väl då.
På inloggningssidan man möts av när man ansluter till nätverket finns det inte några som helst instruktioner för hur man beställer tillgång till internet med SMS eller på något annat sätt. Där finns däremot gott om instruktioner för vad man inte för göra på internet. ”Du får inte ladda ner olagligt material. Du är personligen ansvarig för det du gör etc etc.”
Så i dag gick jag istället till informationsdisken, sjukhusets egna fysiska front-end som de flesta besökare möter. De borde ju veta tänkte jag.
Så här gick konversationen på ett ungefär:
- Hur får jag tag på en kod till internet?, frågade jag.
- Nää, det finns inget internet. Det vet jag inget om, svarade dam 1
– Det finns inget sånt och har inte funnits! Det är jag säker på, svarade dam 2.
- Men jag har ju anslutning till ett tillgängligt nät för besökare och patienter och jag behöver bara en SMS-kod står det.
- Tystnad, från de båda damerna.
-Tack då, svarade jag.
Jag gick istället till en annan informationsdisk där de även har hand om telefonin och växeln. De borde ju veta, tänkte jag.
De visste igenting.
De hänvisade mig till personalen på min avdelning.
Tillbaka på ruta ett.
Så jag gick till sjuksköterskorna(!) på min avdelning och frågade igen, även om jag tycker det är vansinnigt att uppta vårdpersonalens tid med en sådan skitfråga.
”Hon som har hand om datan jobbar inte i dag så det går tyvärr inte”, fick jag som svar. Och där var det slut. Det blev ingen internetuppkoppling, åtminstone inte den ”tillåtna” vägen.
Så hur har jag då bloggat om det här? Jag tvingas ju att använda den vanliga uppkopplingen i min iPhone (vilken rebell jag är va? ). Det går lika bra för mig och ärligt talat, i dagens läge så stör väl knappast en mobiltelefon utrustningen på en vanlig avdelning. Jag köper ett förbud på intensivvårdsavdelningar men här stör det på sin höjd den mediokra sjukhusradion jag har vid min sida.
Slutsatsen i det här är egentligen att sjukhusen måste inse att alla patienter inte är över 65 år och att kraven och önskemålen i dag faktiskt kan variera rätt mycket. Tillgång till internet för patienter tycker jag i dag ska vara en självklarhet, inte minst på grund av mobilförbudet. Dessutom såg jag faktiskt en dam på 60+ med en iPhone i väntrummet i går. Glädjande!
Nu finns det ju egentligen tillgång till internet. Personalen (i informationsdisken!) måste bara lära sig hur det fungerar.
Och politiker, det är givetvis fritt fram att referera till det här blogginlägget i en motion om det skulle behövas.
Tror du att sociala medier är en fluga? Tror du att sociala medier bara är för några få utvalda eller riktiga nördar? Ta en titt på den här videon först och omvärdera sedan dina åsikter. Tycker du fortfarande det, så rekommenderar jag att du tittar igen och läser varenda rad. Sociala medier är här för att stanna och det kommer förändra hur vi ser på och använder webben helt och hållet (Psst. Det har redan börjat). För alla.
Vad sägs om fakta som:
If Facebook were a country it would be the world’s 4th largest
eller
Ashton Kutcher and Ellen DeGeneres have more Twitter followers than the entire population of Ireland, Norway and Panama
Det är en oerhört övertygande video även för de mest tvekande. Att soundtracket till videon är Fatboy Slim med ”Right Here, Right Now” gör inte sämre. Mycket kraftfull och bra låt det där. En riktig klassiker som fortfarande håller måttet. Om alla påståenden är till fördel för internetmedborgare kan ju diskuteras men det är ju onekligen omvälvande och otroligt intressant fakta som presenteras.
Det har länge snackats om bloggdöden. Dagen då bloggar upphör att existera (i värsta fall). Ofta är det sammanbundet med att en känd profil slutar blogga. Som exempel då Marcus Birro slutade blogga som deeped uppmärksammat i sin blogg. Han påstår att blogga inte är något projekt utan en livsstil och jag kan inte annat än hålla med. Kanske inte just om att det är en hel livsstil men ändå en stor del av en livsstil. Det är inget som har en början och ett slut som ett projekt. Det är något man håller på med och som är en del av det dagliga livet. Kanske kan det kallas livsstil ändå. Jag gör det på hobbybasis och mer eller mindre frekvent men jag avundas de som får till bra och tänkvärda inlägg varje dag. Som en mindre nyhetsredaktion bestående av en person. Imponerande.
Johan Ronnestam blev för några dagar sedan intervjuad av TrendTV om just bloggar, Twitter, Facebook och sociala medier i allmänhet. En intervju jag tittade på med öppna ögon och öron. Intressant och mycket aktuellt och bra genomfört. Nedan kan ni se hela intervjun.
Personligen är jag övertygad om att inte bloggar kommer ”dö”. Jag tror inte heller vi kommer sluta mikroblogga. Som Ronnestam säger, vi är inte tvunget bundna till Twitter som varumärke men mikroblogging i någon form kommer att bestå. De flesta medlemmar på Twitter är dock något som kallas lurkers som det kallas i community-sammanhang. Personer som gärna följer andras diskussioner och inlägg i communitys men som själva inte bidrar själva med något i form av statusuppdateringar och liknande. Som exempel finns runt 75 000 svenskar på Twitter men bara fem procent av användarna står för 75 procent av alla tweets. De flesta är dessutom fokuserade på webb/IT, baserat på en mycket icke-empirisk undersökning av mig själv. Lite tråkigt att inte gemene man använder Twitter eller liknande till något vettigt. Det kan nästan liknas vid fildelning. Hur kul hade det varit om alla bara leechat, alltså försökt ladda ner utan att ladda upp?
Fortsätt blogga, eller varför inte börja, och ni 95 procent som sällan eller aldrig twittrar. Dra igång mikrobloggandet, öka konversationen och hjälp till att driva det här framåt nu!
I morgon åker jag till Malmö för att delta i årets SUNIWEB-konferens. Det är då vi webbansvariga och webbredaktörer från de flesta universitet och högskolor runt om i Sverige träffas och utbyter erfarenheter. Jag har bara varit med en gång tidigare, den gången på Mälardalens högskola och det var mycket givande. Det är alltid kul att träffa andra med samma yrke och intresseområden som jag själv har.
Den här gången är arrangerar Malmö högskola konferensen och de har lyckats få ihop två riktigt intressanta dagar. På schemat står bland annat föreläsningar med och av Fredrik Wackå (webbrådgivare, wpr.se) om utvärdering av webbinnehåll, Måns Adler, skaparen av Bambuser (en mobilvideotjänst som jag precis börjat prova med min iPhone) och Richard Gatarski (weconverse) som håller en föreläsning kring sociala medier.
Jag vet dock inte om det finns något liknande för kommunal webbverksamhet apropå att jag snart är på nytt jobb. Jag hoppas det. Att nätverka IRL knäcker faktiskt Twitter på mitten. Annars får jag väl arrangera något själv.
Facebook har ju öppnat för otroliga möjligheter att interagera med både nära och avlägsna vänner och bekanta. Tjänsten har ju en uppsjö av fördelar för gemene man/kvinna men det kan ju även innebära mer eller mindre stora problem för dess medlemmar, orsakade av ens vänner. Någon har satt ihop en riktigt härlig video, inspirerad av 50-talets dokumentär- och instruktionsfilmer, om hur man ska bete sig på Facebook. Om man förbiser det komiska i videon så finns det nog en hel del som många behöver lära sig av den.
Vad sägs om regel #1:
Don’t change your relationship status without consulting the other person
En självklarhet kanske men det har nog inträffat både en och två gånger. Personligen tycker jag det hade varit lite jobbigt.
Snart har jag gjort mitt som webbkoordinator på Högskolan i Halmstad. 1 juli börjar ett nytt äventyr som projektledare för Halmstads kommuns nya webbplats. Efter en lång rekryteringsprocess har jag äntligen skrivit på anställningskontraktet. Jobbet går ut på att, inte helt otippat, vara ”spindeln i nätet” i framtagandet av Halmstads nya webbplats. Det inbegriper kontakter med leverantörer av form och struktur, kontakter med webbadministratörer på de olika förvaltningarna och enheterna och att skapa den framtida webborganisationen. Jag kommer garanterat att få användning av mitt stora intresse för webb i allmänhet då titeln lika gärna kunnat vara webbarkitekt. Det är en riktig utmaning att få en kommunal webbplats att tilltala alla målgrupper. I och för sig ett näst intill omöjligt uppdrag. Alla kan inte bli nöjda. Kompromisser måste göras men de får vara såpass väl uttänkta att de flesta inte märker av dem. Men vem vet, kanske kan man få fram en webbplats som gör succé på alla nivåer. Det är i alla fall målet. Sedan får man se hur det slutar.
Under min tid på Högskolan har jag blivit lärt mig otroligt mycket om webbarbete i en större organisation. Detta är givetvis något jag tar med mig in i arbetet med Halmstads nya webbplats. Tillgänglighet har blivit en av hjärtefrågorna (en omedveten ordvits) för mig då en välbyggd webbplats gagnar de flesta, oavsett funktionshinder. En tillgänglig webbplats är dessutom ofta(st) en sökmotoroptimerad webbplats, något som bara är en vinst. Sökmotoroptimering är något av ett trendord numera. Personligen tror jag inte mycket på sponsrade länkar, länksamlingar etc. Jag tror på bra och kärnfullt innehåll och struktur, både i innehåll och kod. Har man tillräckligt bra kvalitet på de områdena kommer besökarna till webbplatsen ändå.
Något som hjälper mig att skapa en bra och tillgänglig webbplats är CMS:et SiteVision som runt 100 kommuner (av 300) använder sig av. Jag har inte särskilt stor erfarenhet av andra stora CMS (Content Management System) men kan ändå säga att SiteVision tillhör ett av de bättre. Bara en sådan sak som att det är plattformsoberoende är ett stort plus. Jag är ju en Apple-anhängare så det gör mig glad och det fungerar även i Linuxmiljö och det är så det ska vara också. Upptill användaren att välja.
Det blev ett rätt så nischat blogginlägg med teknisk inriktning men det känns jättebra att få chansen att få bygga upp en kommuns webbplats från grunden och jag är övertygad om att det kommer bli riktigt bra. Tyvärr kommer jag få arbeta i PC-miljö och ge upp min underbara MacBook Pro, något jag inte gjort på många år, men det får gå. Hoppas bara Microsoft spottar ut ett vettigt operativsystem nästa gång så man inte behöver lida vid ett tio år gammalt operativsystem som XP, eller ett dåligt utvecklat Vista, varje dag. Vet dock inte om jag får ta del av Vista eller ej, men det känns som det kvittar. Jag hanterar allting och när det kommer till kritan fungerar SiteVision faktiskt bättre i Internet Explorer än i Safari…tyvärr. Webbplatsen kommer i alla fall garanterat att funka i alla webbläsare och system. Jag lovar.
Då var det dags att lägga på en mindre facelift på bloggen. Den är baserad på samma tema men med ett uppdaterat sidhuvud, sidfot och lite andra sköna detaljer. Märk till exempel den diskreta skuggan nedanför rubriken istället för de dubbla blåa linjerna. En lite större grej som jag provar på just nu är sIFR som gör det möjligt att välja i princip vilket typsnitt som helst för användning på webben och inte bara de som är ”web safe”. Riktigt coolt, men det kräver kanske att man är lite nörd. Mitt val av font har fallit på den schysta Museo som finns gratis(!) att ladda ner på myfonts.com. Diggar den stenhårt och finns dessutom både som serif och sans-serif. Jag använder det bara på rubrikerna då det blir lite väl tungladdat att köra på brödtexten också. Rent tekniskt innebär funktionen att texten ersätts med en flash-fil som visar upp rubriken med det typsnittet man valt. En annan grej som är nytt är att jag numera använder Fancybox istället för Lightbox för att visa bilder i en större storlek. Testa själv att klicka på bilderna nedan så fattar ni vad jag menar.
Från:
Till:
Så vad tycks? Kommentera gärna! Konstruktiv feedback mottages tacksamt. Är inte riktigt färdig ännu och känner fortfarande lite på den ljusblåa färgen även om jag tycker den är rätt fräsch. Har märkt att bloggen är rätt tungladdad då och då, vilket jag beklagar. Jag ska försöka göra något åt det. Kanske kan one.com fixa till något på servern om jag har tur.
). Det går lika bra för mig och ärligt talat, i dagens läge så stör väl knappast en mobiltelefon utrustningen på en vanlig avdelning. Jag köper ett förbud på intensivvårdsavdelningar men här stör det på sin höjd den mediokra sjukhusradion jag har vid min sida.
