Jag har till min nya design valt att arbeta med temat Canvas från berömda WooThemes. De gör faktiskt många riktigt bra och snygga teman som verkligen fungerar att basera rätt stora sajter på, nästan ”out of the box”. Canvas är dock deras ”gör (nästan) vad du vill”-tema (motsvarande Genesis, Thesis med flera) och det verkar rätt så bra. Det är dock ett Premium-tema men det är det värt. Det ingår dessutom fria uppdateringar och även tillgång till WooThemes supportforum som verkar vara toppen.

Det nya temat är också betydligt mer redo för ny webbteknik, framförallt CSS3, som jag velat laborera med länge. I dagsläget är det inte överdrivet mycket CSS3 men det kommer, kanske också lite HTML5.

Det här är långt ifrån en slutgiltig design utan jag kommer jobba med temat allt eftersom, i ett tillstånd av vad man kanske något högtravande kunnat kalla BETA. Jag börjar mjukt och utan några större grafiska ingrepp. Inte minst för att göra laddtiden något bättre (i den mån det går att påverka hos One.com, borde byta webbhotell för övrigt) och även för att förbättra SEO:n. Det kommer mera. Believe you me.

Hejdå gamla petterknutsson.se – säg hej till nya petterknutsson.se

Jag började min frivilligt valda internetfria vecka den 12 juli. Varför jag gjorde det kan du läsa mer om här (inlägget inför den internetfria veckan, lämpligt nog publicerat 13.37,följ länken om du vill veta varför ).

Jag kan konstatera tre saker direkt (som är rätt givna egentligen nu i efterhand)

1. Jag hade lika mycket tid som annars men helt plötsligt kändes det som jag ändå hade mer tid och att jag upplevde ett mer rofyllt tillstånd än annars.
2. Jag blev, som jag väntade mig, betydligt mer närvarande i tanken.
3. Det hade ALDRIG fungerat i det vardagliga livet, dels av praktiska skäl, dels för att internet helt enkelt betyder för mycket för mig som person.

Jag kan också konstatera att jag egentligen inte saknade nätet så mycket. I alla fall inte under de första dagarna. Facebook och Twitter klarar man sig rätt så fint utan i en vecka (och egentligen ännu längre). Att det är intensivsemester i Sverige gör ju experimentet på ett sätt rätt mycket enklare enklare men semestertider gör det å andra sidan enklare att hinna med flödet och hitta det som verkligen är intressant, så det kanske är hugget som stucket. Resten av världen, framförallt USA, där de flesta intressanta nyheterna inom mitt intresseområde kommer från har ju inte det i alla fall.

Nedan följer, lite mer eller mindre intressanta, korta reflektioner från några av dagarna:

Dag 1 – Tisdag

Jag gjorde redan den första timmen minst två tankevurpor. Ett exempel. Jag ville skaffa mig en anteckningsbok för att offline-blogga under veckan och ville då skaffa en Moleskine som jag fått dille på att köpa. Då det förmodligen inte fanns i bokhandeln i stan var nästa tanke att köpa på nätet. #fail

Dag 1 kunde jag också konstatera att iPhone är inte byggd för att vara offline. Diverse ”varningsrutor” slutade aldrig dyka upp om att jag var utan anslutning till nätet. Jag VEEEET.

Dag 2 – Onsdag

I DAG VILLE JAG TALA OM FÖR VÄRLDEN ATT JAG GJORT KÖRSBÄRSSYLT OCH KÖRSBÄRSCHUTNEY.

Men det gick ju inte. Och hade inte varit särskilt intressant heller så det var lika bra det. Internet klarade sig utan de tweetsen, instagrambilderna och statusarna. Den sociala webben består, utöver majoriteten av det som är underbart, av mycket sådant ”brus”, humblebrag, som man egentligen klarar sig mycket fint utan.

Avsaknaden på internet gjorde dock att jag fick betydligt mer tid att fortsätta göda det matlagningsintresse som börjar leta sig fram hos mig. Förmodligen åldersbetingat. Matlagningen blev dock något mer komplicerad då jag saknade tillgång till recepten på nätet. Vår kokbok fick stå till tjänst. Att min sambo skrev ut ett recept på chutney behöver vi inte tala högt om. Jag tittade i alla fall inte på skärmen men på gränsen till regelvidrigt.

Dag 3 – Torsdag

2,5-åringen sov över hos farmor och farfar. Det gjorde att jag hade ännu mer tid att förvalta och fördriva. Jag gjorde egentligen inte mer än annars utan bara långsammare. Ganska skönt. Dessutom kunde jag rikta 100% av min uppmärksamheten åt vår 3 månaders dotter. Vilket inte skadar på något sätt.

Dag 4 – Fredag

SYNDAT (sort of)! Kollade på några YouTube-klipp under kvällen. Dock helt och hållet radiostyrt. Jag hade inte makten och jag tog inte initiativet och uppmuntrade inte till att söka vidare. Det var ett klipp jag var TVUNGEN att se. Det visade sig vara Färjan-Håkan som åt världens starkaste korv. Så jag ser hela saken som överspelad redan där.

Dag 6 – Måndag

I dag kom styrkeprovet med stort S. Sonen blev sjuk i feber och orkade inte göra någonting. Det ösregnade ute en hel dag och det fanns absolut ingenting att göra. Astrid Lindgren räddade större delen av dagen för sonens del och hade jag inte haft Tiny Wings under de värsta dödperioderna så vet jag inte vad jag hade gjort.

Det summerar egentligen det hela. Har tusentals tecken till men det vore inte överdrivet intressant att läsa.

Så, Hello world. Jag är tillbaka. Och jag kommer göra samma grej nästa år igen.

Ja, du läste faktiskt rätt. Jag har efter en diskussion som började på internet (what else), lite mer exakt på Twitter med @kentos, beslutat mig för att gå offline i en vecka.

Ja, precis. Alltså försöka att inte använda internet överhuvudtaget i sju dagar. Märk väl. Jag skriver försöka, för att jag är säker på att jag kommer att göra något omedvetet snedsteg eller två.  Jag tänkte egentligen börjat i går (måndag) men det får bli lite asymmetriskt med start kl. 14.00 i dag istället.

Varför? Ja, det är i alla fall inte fött ur det långtgående snacket i media kring ämnet och relationen stress och internet. Inte heller baserat på all forskning som faktiskt görs i ämnet. Nu orkade jag inte rota tag på en massa exempel eftersom jag redan börjat mitt nedvarvande men här och här finns två exempel på artiklar som berör ämnet på ett eller annat sätt.

Jag tror dock det kan finnas ett samband även för mig. Jag känner mig inte direkt stressad över att ha tillgång till internet men eftersom jag har det så tätt knutet till mitt yrke och min intressesfär försöker jag att i största möjliga mån hänga med och vara närvarande, ofta med ”jag får ju inte missa något!” i huvudet. Det händer också dagligen att jag stöter på intressanta artiklar, blogginlägg och tweets som har med mitt arbete att göra och det här ger mig en chans att verkligen koppla bort jobbet.

Så jag har en konstant närvaro och är nåbar i princip alla dygnets vakna timmar och jag är betydligt mer nåbar via internet än via telefon. Jag har upptäckt att för mig finns ingen direkt minimering av användandet. Att jag har semester innebär bara ännu mer privattid på internet. Det här är enda alternativet för att testa hur djupt rotat internet är i mig själv. Jag misstänker att det sitter som roten till ett 1100 år gammalt olivträd och det är fine. Jag är mest nyfiken på hur jag själv reagerar. Jag behöver helt enkelt den här tiden och när jag är tillbaka kommer jag tillbaka i minst samma omfattning som tidigare. Men med en erfarenhet rikare.

Jag har vidtagit några åtgärder för att göra experimentet så lyckat som möjligt. Jag har tagit bort appar (Facebook, Twitter, Intstagram etc.) från telefonen för att undvika enkla misstag och även för säkerhets skull stängt av mobildata på mina enheter (iPhone och iPad). Utöver detta har jag säkrat att jag har tillgång till musik under experimentet genom att göra en ansenlig mängd Spotify-playlists tillgängliga offline, eftersom jag för längesedan slutade att köra musik lokalt via MP3. Jag kan inte strypa internetlinan helt och hållet (vilket vore enklast) eftersom andra medlemmar i hushållet använder, och ska få använda, internet. Det är en del av utmaningen.

Jag har inte satt upp något stort omfattande regelverk kring det här i övrigt utan offline-gåendet är ett rätt hastigt ingrepp. Jag kan säga redan nu att SVTPlay kommer att användas när sonen vill se sina avsnitt av Fåret Shaun och sambon får givetvis använda internet eftersom hon inte är en del av experimentet.

Det finns klart en djupare och kanske mer allvarlig tanke bakom experimentet också som jag inte kommer gå alltför djupt inpå. Men den djupare tanken handlar om att göra mig mer fysiskt närvarande, och göra mig mer tränad att gå offline när jag känner för, om än för ett kort tag. Jag är trots allt alltför ofta en del av internet hela tiden och det avskärmar mig stundtals från det fysiska livet. Jag är normalt sett en förespråkare, en påhejare, en utmanare att man ska vara minst lika närvarande på nätet som man är i fysiska livet men nu vänder jag på det för en vecka. Framför allt kommer det gagna mina barn (som inte på något sätt lider men i dag men ändå) som kommer få min odelade uppmärksamhet till 100%.

Jag kommer under experimentet, för det är faktiskt ett experiment för mig, att skriva ner lite tankar, intryck och även snedsteg och publicera dem här om lite mer än en vecka.

Så med publiceringen av detta blogginlägget säger jag hejdå så länge. Vi ses om sju dagar, eller 168 timmar, eller 10 080 minuter om du så vill.

Hejdå!

Det som gjort mig mest intresserad av veckan i Almedalen är den ökade fokuseringen på kommunikation, dialog och tekniken som möjliggör det. De politiska seminarierna dominerar givetvis men det är inga problem att hitta seminarier som jag skulle kunna fylla upp kalendern med.

Nu behöver man i och för sig inte nödvändigtvis befinna sig där rent fysiskt för att ta del av vad som händer. Det twittras, bloggas och livesänds om vartannat.

Favoriten är JMW:s direktsändning Sociala medieakuten varje morgon klockan 8.30 med proffsen @jocke, @britstakston och @bjornfalkevik. Givetvis också med en mängd intressanta gäster, både politiker och andra aktörer inom media och intresseorganisationer. Allt direktsänds via nätet på Livestream.

Nedan ser ni en widget från Twitter för att visa på hur mycket det twittras kring hashtaggen #almedalen och tempot är högt. Nästan för högt för att hänga med. I vilket fall som helst kan ni följa den för att få en inblick i hur stor roll sociala medier spelar i arrangemanget. Tvärvägrar ni sociala medier kan ni ju alltid titta på något av morgonprogrammen på SVT eller TV4 som sänder hela veckan från Almedalen.

Ett kort och mest lite puffliknande blogginlägg efter så lång bloggtorka men jag tänkte försöka skriva lite på semestern. Eller rättare sagt föräldraledigheten, som jag vid närmare eftertanke inte velat byta ut mot deltagande på Almedalsveckan den här gången. Det går ju så bra att följa det ändå. Nu ska jag steka fiskpinnar till sonen.

Va? Du? På sjukhus? Bara lugn, det är ingen fara med mig, förutom att jag precis pratade om mig själv i fjärde(?) person, så misstänkte de blindtarmsinflammation men det går åt rätt håll och jag slipper förmodligen att ta bort den lille rackaren och åker förhoppningsvis hem i morgon.

Nu tillbaka till Landstinget och internet.

Jag frågade först personalen när jag lades in på rummet i natt vid 02.00 men de visste inget om det och det kan man kanske inte begära vid den tiden heller. Jag kan till och med tänka mig att frågan framstod som lite skum men jag hade av förklarliga skäl lite svårt för att sova.

Jag borde egentligen ta chansen att vara offline ett tag men samtidigt innebär det avkoppling för mig och är det något jag behöver koppla av från är det den deprimerande sjukhusmiljön.

”Landstinget Halland erbjuder besökare och patienter publik åtkomst till internet” heter det, så jag provar väl då.

På inloggningssidan man möts av när man ansluter till nätverket finns det inte några som helst instruktioner för hur man beställer tillgång till internet med SMS eller på något annat sätt. Där finns däremot gott om instruktioner för vad man inte för göra på internet. ”Du får inte ladda ner olagligt material. Du är personligen ansvarig för det du gör etc etc.”

Så i dag gick jag istället till informationsdisken, sjukhusets egna fysiska front-end som de flesta besökare möter. De borde ju veta tänkte jag.

Så här gick konversationen på ett ungefär:
- Hur får jag tag på en kod till internet?, frågade jag.
- Nää, det finns inget internet. Det vet jag inget om, svarade dam 1
– Det finns inget sånt och har inte funnits! Det är jag säker på, svarade dam 2.
- Men jag har ju anslutning till ett tillgängligt nät för besökare och patienter och jag behöver bara en SMS-kod står det.
- Tystnad, från de båda damerna.
-Tack då, svarade jag.

Jag gick istället till en annan informationsdisk där de även har hand om telefonin och växeln. De borde ju veta, tänkte jag.

De visste igenting.

De hänvisade mig till personalen på min avdelning.

Tillbaka på ruta ett.

Så jag gick till sjuksköterskorna(!) på min avdelning och frågade igen, även om jag tycker det är vansinnigt att uppta vårdpersonalens tid med en sådan skitfråga.

”Hon som har hand om datan jobbar inte i dag så det går tyvärr inte”, fick jag som svar. Och där var det slut. Det blev ingen internetuppkoppling, åtminstone inte den ”tillåtna” vägen.

Så hur har jag då bloggat om det här? Jag tvingas ju att använda den vanliga uppkopplingen i min iPhone (vilken rebell jag är va? ). Det går lika bra för mig och ärligt talat, i dagens läge så stör väl knappast en mobiltelefon utrustningen på en vanlig avdelning. Jag köper ett förbud på intensivvårdsavdelningar men här stör det på sin höjd den mediokra sjukhusradion jag har vid min sida.

Slutsatsen i det här är egentligen att sjukhusen måste inse att alla patienter inte är över 65 år och att kraven och önskemålen i dag faktiskt kan variera rätt mycket. Tillgång till internet för patienter tycker jag i dag ska vara en självklarhet, inte minst på grund av mobilförbudet. Dessutom såg jag faktiskt en dam på 60+ med en iPhone i väntrummet i går. Glädjande!

Nu finns det ju egentligen tillgång till internet. Personalen (i informationsdisken!) måste bara lära sig hur det fungerar.

Och politiker, det är givetvis fritt fram att referera till det här blogginlägget i en motion om det skulle behövas.

Vad sägs om fakta som:

If Facebook were a country it would be the world’s 4th largest

eller

Ashton Kutcher and Ellen DeGeneres have more Twitter followers than the entire population of Ireland, Norway and Panama

Det är en oerhört övertygande video även för de mest tvekande. Att soundtracket till videon är Fatboy Slim med ”Right Here, Right Now” gör inte sämre. Mycket kraftfull och bra låt det där. En riktig klassiker som fortfarande håller måttet. Om alla påståenden är till fördel för internetmedborgare kan ju diskuteras men det är ju onekligen omvälvande och otroligt intressant fakta som presenteras.

Via Mashable

Johan Ronnestam blev för några dagar sedan intervjuad av TrendTV om just bloggar, Twitter, Facebook och sociala medier i allmänhet. En intervju jag tittade på med öppna ögon och öron. Intressant och mycket aktuellt och bra genomfört. Nedan kan ni se hela intervjun.

Personligen är jag övertygad om att inte bloggar kommer ”dö”. Jag tror inte heller vi kommer sluta mikroblogga. Som Ronnestam säger, vi är inte tvunget bundna till Twitter som varumärke men mikroblogging i någon form kommer att bestå. De flesta medlemmar på Twitter är dock något som kallas lurkers som det kallas i community-sammanhang. Personer som gärna följer andras diskussioner och inlägg i communitys men som själva inte bidrar själva med något i form av statusuppdateringar och liknande. Som exempel finns runt 75 000 svenskar på Twitter men bara fem procent av användarna står för 75 procent av alla tweets. De flesta är dessutom fokuserade på webb/IT, baserat på en mycket icke-empirisk undersökning av mig själv. Lite tråkigt att inte gemene man använder Twitter eller liknande till något vettigt. Det kan nästan liknas vid fildelning. Hur kul hade det varit om alla bara leechat, alltså försökt ladda ner utan att ladda upp?

Fortsätt blogga, eller varför inte börja, och ni 95 procent som sällan eller aldrig twittrar. Dra igång mikrobloggandet, öka konversationen och hjälp till att driva det här framåt nu!

Den här gången är arrangerar Malmö högskola konferensen och de har lyckats få ihop två riktigt intressanta dagar. På schemat står bland annat föreläsningar med och av Fredrik Wackå (webbrådgivare, wpr.se) om utvärdering av webbinnehåll, Måns Adler, skaparen av Bambuser (en mobilvideotjänst som jag precis börjat prova med min iPhone) och Richard Gatarski (weconverse) som håller en föreläsning kring sociala medier.

Jag vet dock inte om det finns något liknande för kommunal webbverksamhet apropå att jag snart är på nytt jobb. Jag hoppas det. Att nätverka IRL knäcker faktiskt Twitter på mitten. Annars får jag väl arrangera något själv.

Vad sägs om regel #1:

Don’t change your relationship status without consulting the other person

En självklarhet kanske men det har nog inträffat både en och två gånger. Personligen tycker jag det hade varit lite jobbigt.

Via webb.feber.se

Snart har jag gjort mitt som webbkoordinator på Högskolan i Halmstad. 1 juli börjar ett nytt äventyr som projektledare för Halmstads kommuns nya webbplats. Efter en lång rekryteringsprocess har jag äntligen skrivit på anställningskontraktet. Jobbet går ut på att, inte helt otippat, vara ”spindeln i nätet” i framtagandet av Halmstads nya webbplats. Det inbegriper kontakter med leverantörer av form och struktur, kontakter med webbadministratörer på de olika förvaltningarna och enheterna och att skapa den framtida webborganisationen. Jag kommer garanterat att få användning av mitt stora intresse för webb i allmänhet då titeln lika gärna kunnat vara webbarkitekt. Det är en riktig utmaning att få en kommunal webbplats att tilltala alla målgrupper. I och för sig ett näst intill omöjligt uppdrag. Alla kan inte bli nöjda. Kompromisser måste göras men de får vara såpass väl uttänkta att de flesta inte märker av dem. Men vem vet, kanske kan man få fram en webbplats som gör succé på alla nivåer. Det är i alla fall målet. Sedan får man se hur det slutar.

Under min tid på Högskolan har jag blivit lärt mig otroligt mycket om webbarbete i en större organisation. Detta är givetvis något jag tar med mig in i arbetet med Halmstads nya webbplats. Tillgänglighet har blivit en av hjärtefrågorna (en omedveten ordvits) för mig då en välbyggd webbplats gagnar de flesta, oavsett funktionshinder. En tillgänglig webbplats är dessutom ofta(st) en sökmotoroptimerad webbplats, något som bara är en vinst. Sökmotoroptimering är något av ett trendord numera. Personligen tror jag inte mycket på sponsrade länkar, länksamlingar etc. Jag tror på bra och kärnfullt innehåll och struktur, både i innehåll och kod. Har man tillräckligt bra kvalitet på de områdena kommer besökarna till webbplatsen ändå.

Något som hjälper mig att skapa en bra och tillgänglig webbplats är CMS:et SiteVision som runt 100 kommuner (av 300) använder sig av. Jag har inte särskilt stor erfarenhet av andra stora CMS (Content Management System) men kan ändå säga att SiteVision tillhör ett av de bättre. Bara en sådan sak som att det är plattformsoberoende är ett stort plus. Jag är ju en Apple-anhängare så det gör mig glad och det fungerar även i Linuxmiljö och det är så det ska vara också. Upptill användaren att välja.

Det blev ett rätt så nischat blogginlägg med teknisk inriktning men det känns jättebra att få chansen att få bygga upp en kommuns webbplats från grunden och jag är övertygad om att det kommer bli riktigt bra. Tyvärr kommer jag få arbeta i PC-miljö och ge upp min underbara MacBook Pro, något jag inte gjort på många år, men det får gå. Hoppas bara Microsoft spottar ut ett vettigt operativsystem nästa gång så man inte behöver lida vid ett tio år gammalt operativsystem som XP, eller ett dåligt utvecklat Vista, varje dag. Vet dock inte om jag får ta del av Vista eller ej, men det känns som det kvittar. Jag hanterar allting och när det kommer till kritan fungerar SiteVision faktiskt bättre i Internet Explorer än i Safari…tyvärr. Webbplatsen kommer i alla fall garanterat att funka i alla webbläsare och system. Jag lovar.