Sommaren som förälder är nog den bästa sommaren hittills. Visst begränsas möjligheterna att göra vad man vill och dricka öl på uteservering varje dag men vad gör det när man har en son som Albert. Jag avslutar med några av alla de sköna bilder man tagit under sommaren 2009. Mest på Albert. Oväntat va?

Klicka på play och därefter fullskärmsymbolen nere till höger, eller kolla in min Flickr för att se mina bilder.

Året inleddes med en treveckors-resa till Thailand tillsammans med familjen. En av anledningarna till resan var firandet av mammas 50-årsdag. Helt klart en stor händelse 2008. I samma veva som att mamma fyllde 50 fick jag besked från Sverige att vår C-uppsats blivit godkänd, väl godkänd till och med. Inte så märkvärdigt kan tyckas men det betyget satte sista spiken i kistan för min utbildning. Jag var äntligen färdigutbildad informatör. Jag behövde inte leta efter jobb länge utan fick dagen efter besked på mailen från chefen att jag fått ett vikariat som webbkoordinator. Nu kunde jag ta semester på riktigt! Det fanns inte några hinder alls i min väg kändes det som.

Februari månad bestod av endast ett blogginlägg. Detta mycket för att jag börjat mitt nya jobb på Högskolan i Halmstad vilket gjorde att jag hade begränsat med tid och ork och även för att en flytt till nya lägenheten var förestående. Det är jobbigt att flytta men nu, nästan ett år senare känner jag att vi verkligen kommit till ro.

Mars upptogs mest av att få alla möbler på plats i den nya lägenheten och mycket fokus låg på mitt nya jobb, därav en något fattig bloggskörd även den månaden. I mars förändrades dessutom vårt liv radikalt på en annan punkt. Hellen gjorde grav-test och testades positivt. Vi skulle bli föräldrar! Jag hade alltid sagt att jag ville plugga färdigt och ha ett jobb innan vi gav oss ut på det äventyret och det var ju kirrat. Ett tag tyckte jag även att jag skulle ha minst en miljon på kontot innan jag var redo att bli förälder, men de planerna gav jag upp för längesedan. Nu började den långa väntan, nio månaders väntan för att vara mer exakt.

I april fick jag besked om att jag var ”skyldig” CSN 11 500 kronor för att jag tjänat för mycket pengar under mina studier, något som var käpprätt åt skogen. Ett välformulerat brev ändrade dock på den saken och det slutade med endast 1500 kronor i ”böter”. Som tur är, för de som fortfarande pluggar, kommer de höja fribeloppet till 130 000. För lite tycker jag men bättre än innan i alla fall. När jag fick mitt examensbevis på posten fick jag i alla fall kvittot på tre och ett halvt års slit i skolan. Det får vara värt pengarna jag lånat från CSN. En annan sak jag bloggade om var Kleerups senaste låt just då, Longing for Lullabies, en låt som jag fortfarande tycker är alldeles underbar. Den får till och med plats i min lilla krönika och lägger ett härligt skimmer över inlägget.

Kleerup feat. Titiyo “Longing for Lullabies”

Under våren och början av sommaren bloggades det rätt så sporadiskt men andra juni tog det fart ordentligt igen. Då flyttade jag till egen domän, petterknutsson.se, och började blogga med hjälp av det utmärkta bloggverktyget WordPress istället. Detta innebar även att bloggen fick en nytändning och till en början pallade jag med ett inlägg om dagen. Min nya site såg ut ungefär som den gör idag även om det tillkommit en del förbättringar som till exempel Google Friend Connect och Facebook Connect som ni gärna får testa. Ni hittar båda längst ner i högerspalten.

18 juni var dagen då jag verkligen drog in privatlivet i bloggen. Då tillkännagav jag att vi var gravida och det var även första gången Albert var med på bild och en del av webb 2.0-sfären. Det var faktiskt en rätt så fräck känsla.

Sommaren flöt på och Hellens mage växte och växte. Jag njöt av min första långsemester någonsin. Tre veckor i sträck som jag vid 27 års ålder aldrig haft tidigare. Det blev som vanligt alldeles för lite wakeboardåkande men några riktigt strålande kvällar på havet fick vi. Sommaren var ändå riktigt, riktigt härlig.

20 november hände det vi väntat på så länge. En vecka för sent kom vår efterlängtade bebis som visade sig vara en pojke. Vi beslöt att kalla honom Albert, efter mig, farfar och Hellens pappa. Det var helt klart det härligaste jag varit med om i hela mitt liv och förlossningen var så otroligt…förlösande. Vi fick mycket cred från barnmorskorna för vårt teamwork och enligt en av dem var vi de bästa lagarbete hon sett mellan ett par på över tre år på Halmstad BB. Det är ju ytterst subjektivt sagt av henne givetvis men inte desto mindre hedrande.

Han är det vackraste jag sett och han utvecklas dagligen. Nu har han börjat följa en med blicken och skrattet är inte långt borta. Han har dessutom gjort några trevande försök till att jollra och jag har fått några leenden som bara får en att smälta. Tyvärr inget som fastnat på bild…ännu. Vänta bara så ska ni få se!

Bloggen har på sistone dominerats av inlägg om Albert och det kanske inte är så konstigt bloggen kommer leva vidare i samma form som innan, med samma blandning på inlägg. Kanske nååågot större fokus på min kära familj.

Ursäkta för alla superlativ och som genomsyrat min krönika, men det är ju inte lätt att låta bli när man haft ett minst sagt omtumlande år. Det kan också hända att jag glömt något i min krönika och kommer ni på något så skriv det gärna i kommentarerna. Jag hade ju kunnat skriva en massa blaj om att iPhone lanserats och inköpts, ny bil införskaffats etcetera men sådant spelar inte så stor roll när man blickar bakåt i tiden. Då upptäcker man det stora i livet. Allt materiellt kan lätt få stå åt sidan för att lämna plats för viktigare saker. Usch vad krystad stämning det blev nu, men det är ett faktum. 

Hälsningar en fortsatt mycket glad och lycklig Petter

Det låter jävligt krystat men detta var sista gången jag kunde åka iväg på en långhelg och dricka öl på puben med min bror varje dag. Det kan komma många liknande tillfällen i framtiden men det kommer aldrig vara samma sak. Jag kommer alltid att vara pappa. Nu låter det som att jag tycker det är något negativt, men så är absolut inte fallet. Jag har bara insett att inget kommer bli som förr, annorlunda fast på ett bra sätt.

Jag är glad att jag hann med att åka till min bror och jag är glad över att vi kunde umgås bara han och jag på ett sätt vi nästan aldrig gjort innan. Nästa gång vi ses är till jul och då har han en en månad gammal brorson/brorsdotter.

Därmed lämnar vi sentimentalitetens domäner och återgår till Londonhelgens övriga aktiviteter.

Vi gick säkert fyra mil totalt i vår jakt på sevärdheter och vi hann med det mesta. I och med att jag aldrig varit där tidigare ville jag ju se några av landmärkena och brorsan visade gladeligen upp det, trots att han sett de flera gånger innan. Ett besök på Tate Modern hann vi med igår. Det är intressant med modern konst men det blev nästan för mycket där. Många konstnärer verkar inte vara riktigt friska i huvudet men väl är väl det. Annars skulle vi nog inte haft särskilt mycket konst.

Det känns nästan som jag varit på solsemester eftersom det var så sjukt bra väder. 20 grader och skinande sol hela helgen. Helgens höjdpunkt var nog när vi satt på en terass vid London Eye och drack öl i solen. Då fanns inga vardagsproblem. Som bonus började de spela skum musik och en improvisationsdansare kom och drog upp brorsan från stolen och började dansa och krama honom för att till slut hoppa upp i hans famn. Där står han inför 300 pers och håller en främmande kvinna i famnen. Det var längesen jag skrattade så mycket.

Nedan lite bilder, några lite mer turistiga än andra, men det är mest med vilje. Klicka på bilderna för större versioner och för att bläddra mellan dem.

I morgon (fredag) flyger jag till London för att hälsa på min bror som bor och jobbar där. Ska bli jäkligt fräscht! Har inte varit i London och jag tycker alltid storstäder är fascinerande så jag ser verkligen fram mot det. Det blir över helgen och jag åker hem på måndag men innan dess vill jag göra en massa grejer. Jag vill gärna kolla in några av de klassiska byggnaderna och monumenten (Big Ben, Buckingham Palace, Picadilly etc.) i och med att jag inte varit där innan, oavsett hur kitschigt det låter. Dessutom får jag passa på att spana in några verkliga Banksy-målningar. Jag skrev ju trots allt en hemtenta om hans arbete en gång i tiden. Jag vill gå på Tate Modern, dricka pints (många), shoppa och gärna pysa förbi brorsans jobb och kolla läget, men egentligen nöjer jag mig med att går runt och bara kolla. Det får dock inte se för suspekt ut för då kan det här hända.

Någon update här hoppas jag det kan bli i helgen. Kommer jag bara åt något sletet WLAN så kan jag ju blogga från min iPhone. Roaming kommer inte på fråga. Telia-asen tar ju 40 spänn per megabyte för datatrafik i Storbritannien, dvs 40 000 kr per gigabyte. Det är vad jag kallar orimligt.

Och bilden? Jo, den har jag snott från brorsans Flickr-konto. Antar att det är OK bro, tänkte inte fråga om lov. Du är dessutom skyldig mig en bild

Det höll att blogga några dagar i början på min semester när det ändå var dåligt väder, men med det sköna vädret försvann lusten att sitta vid datorn och väl var väl det egentligen. Idag återgick jag till samma gamla vanliga lunk när jag åkte till Halmstad i riktigt hällregn. Av någon anledning fylldes jag inte av någon direkt vällust av det dåliga vädret. Man kan ju tycka att det är lämpligt att det är dåligt väder när man ska börja arbeta men det gjorde bara det hela till något mycket olustigt. Batterierna är väl inte direkt fullt laddade. Hade lätt kunnat ta en vecka till men någon form av vila har jag nog ändå fått. Det var trots allt min första riktiga sommarsemester sedan sommarlovet då jag var tolv. Och det är några riktigt sköna kvällar som fortfarande väntar. Sommaren är långt ifrån över men det är ändå en skillnad på att vara ledig eller som nu, gå till jobbet fem dagar i veckan. Bitter? Nej, bara sugen på att vara ledig…liiite till.

För den som är sugen på att se några bilder från min sommarledighet kan se dem på min flickr

Nu ökar jag tempot på petterknutsson.se igen så nu går det att återkomma hit utan att behöva känna sig besviken eller snuvad.

Till slut befann vi oss i ett myller av thailändska gatukök där själva trottoaren var köksgolvet. Inte en västerlänning i sikte, spännande ansåg jag, mindre spännande ansåg Helena som nätt och jämnt hängde med mig när jag drog henne fram bland stånden. Till slut började jag själv smått undra var vi var.
”Tur jag har kartan!”, sa jag.
”Mmm”, sa Helena. ”Men vet du var vi är?”, fortsatte hon. Det visste jag, men efter ett att vi förlorat ca 2 liter kroppsvätska var sa vi båda i kör ”Nu tar vi fan en taxi till MBK!”

Så nu har vi huserat och spenderat på MBK och Siam Centre i två dagar. Imorgon tar vi oss en titt på Kao San Road, palatset och nåt tempel (lite kultur får man väl försöka få i sig?) innan det får vara bra med storstaden. Men det är onekligen mycket inspirerande och energigivande att befinna sig i en storstad också.

Å, Ä, Ö? Jodå, sista kvällen, efter 3,5 vecka med thailändskt tangentbord, kommer den datorutbildade Petter på att man kan välja svensk tangentbordslayout även här. Men det tar jag bara som ett friskhetstecken och att jag verkligen kunnat slappna av från min vanligtvis så digitaliserade vardag.

Nu ses vi snart!

Hej

(Inga bilder den här gången, men googla på Bangkok så hittar ni en del )

Desto battre blir det daremot i Bangkok. Idag ringde vi och bokade rum pa First Hotel. Vi fick tag pa ett deluxe room for 2500 baht per natt (motsvarande 500 kr) for bade mig och Helena. Vi tog i lite extra eftersom det bara galler tva natter och att det da kan passa att bo lite standsmassigt. Vi lamnar Koh Chang med blandade kanslor. Vi har haft det otroligt bra har. Vi har haft jattefint vader VARJE dag och vi har bara njutit. Men efter 3 veckor pa playan kan man det dar och langtar pa nagot konstigt satt hem litegrann. Eller atminstone till lite mer liv som i Bangkok. Vi ar hursomhelst jattenojda med var semester och kommer tillbaka till Sverige som nya, men mojligtvis lite trotta manniskor.

Fried Shrimps with Cashew nuts gar alltid ner trots en mindre matforgiftning

Det jag gillar mest med restaurangerna har ar golvet. Gar knappast att klaga pa!

En favoritbild som jag inte lyckats fa upp tidigare. Morsan i ett hangelscenario med en elefant. 50 ar och en dag gammal Inte elefanten alltsa, mor min.

Tyvarr gick det vagor… Och Helena gillar inte vagor (aven om det ser ut sa pa bilden)… Det gjorde inte jag heller efter gardagens buckets pa Sunset Village dar det vankades fullmoon-party. Vi var dar tillsammans med nagra vanner vi fann pa Monkey Island och det var mycket trevligt. Vi akte pa flaket till en supertrimmad gammal cheva i bara manljus och det var sa starkt att det kandes som gryning.

Rena rama hippiestallet hade stallt till med varldens kalas och det kandes bra att avsluta en mycket trevlig vistelse pa Koh Mak med det. Visserligen blev man erbjuden diverse mer eller mindre olagliga substanser men det blev inget med det. Det rackte med haxbrygden bestaende av Red Bull, Samsoong (Thailandsk rom) och Coke (Coca-Cola alltsa ).

Pa partyt pratade jag med bartendern som jobbar pa Monkey Island och det visade sig att aven han var webbdesigner till yrket! Riktigt kul och vi utbytte adresser med varandra. Vem vet, kanske kan man frilansa nagra manader i Thailand! Till detta hor nyheten att jag har fatt jobb! Nagot jag har fatt reda pa nu medan jag varit pa semester. Jag har fatt fortsatt anstallning pa Hogskolan och jag borjar sa fort jag kommer hem. Ett ars vikariat som webbkoordinator passar som handen i handsken for mig.

Har ar lite bilder som uppkopplingen pa Koh Mak inte riktigt pallade med:

Vart boende pa Monkey Island. Var bungalow syns rakt fram.

Utsikt som jag kunnat sta ut med resten av mitt liv.

Solnedgangen funkade fint pa Koh Mak ocksa.

Pa fullmoonpartyt igar fick man spela(skaka?) Maracas gratis. Har tillsammans med Fluchen, en snubbe vi traffade pa Monkey. Ser lite for glad ut eller?

Det gar sa sjuukt segt pa Internet-cafeet sa vi far se om det blir nagra bilder overhuvudtaget… Nu sa, here we go!

Helena och jag pa ett shoppingcenter i Bangkok. Blek och fet ar man men vad kan man gora at det… Trana och sola antar jag men nagot sant har det inte funnits tid till…hittills.

Sjukt mycket trafik i Bangkok sa har ville vi inte stanna just nu. Forst sol… sen shopping.

Vi fick tag pa en mycket trevlig taxichauffor utanfor Hotel Opera i Bangkok vid namn Mr Prasit. Det var en av de trevligare taxichaufforer jag traffat och da har jag jobbat som taxichauffor i 5 ar… Kanske sager nagot om servicenivan i Sverige…. Han trodde mig dock inte i borjan eftersom jag sag ut som en ”business-man” Kanske ocksa sager nagot om Sverige, vad vet jag.

Helena och min kollega Mr. Prasit.

Efter Bangkok blev det tre timmars resa soderut till farjelaget mot Koh Samet dar vi befinner oss just nu. Farjan ut dit gick i sakta mak med en gammal dieseldriven flotte-liknande sak.

Helena och jag pa baten pa vag till Koh Samet.

Det var allt jag pallade med nu med den har ruttna linan. Att de inte kan ha optisk fiber har alltsa…