För er som känner mig är det ingen hemlighet att jag i många år varit en Apple-fanboy och det är inget jag hymlar över. Visst, teknik kanske är världsliga ting och det finns givetvis viktigare saker i livet. Men tänk på vad Apple har gjort för oss användare. Apple har på riktigt gjort internet tillgängligt i fickan och tagit fram produkter som inte bara är ”good enough” utan med en strävan att göra det bästa möjliga för oss, användarna. Detta måste man tänka på när man tycker att produkterna är överprissatta eller inte kompetenta nog (inte minst med tanke på lanseringen av iPhone 4S).

Och nu är skaparen av allt det här död. Steve Jobs har lämnat jordelivet och det förvånar mig faktiskt hur mycket det ändå berör mig. Hans innovationskraft har alltid varit en inspirationskälla. Jag kan inte säga mycket mer än vila i frid.

På Stanford höll han ett beryktat tal under 2005. Han berättade bland annat om döden och hur han tacklat första cancern. Det är berörande läsning men samtidigt full av glädje för livet. Det mig ger onekligen perspektiv på mitt eget liv. Läs delen om Steve Jobs och hans syn på döden nedan eller läs hela talet hos Techcrunch. Det är väl investerad tid.  Passa också på att besöka Apple.com för att läsa deras egna korta, men kraftfulla, farväl.

Innan jag avslutar vill jag också passa på att förbanna cancern som har en förmåga att ta både nära släkt och vänner, avlägsna bekanta och okända från oss alldeles för tidigt.

When I was 17, I read a quote that went something like: “If you live each day as if it was your last, someday you’ll most certainly be right.” It made an impression on me, and since then, for the past 33 years, I have looked in the mirror every morning and asked myself: “If today were the last day of my life, would I want to do what I am about to do today?” And whenever the answer has been “No” for too many days in a row, I know I need to change something.

Remembering that I’ll be dead soon is the most important tool I’ve ever encountered to help me make the big choices in life. Because almost everything — all external expectations, all pride, all fear of embarrassment or failure – these things just fall away in the face of death, leaving only what is truly important. Remembering that you are going to die is the best way I know to avoid the trap of thinking you have something to lose. You are already naked. There is no reason not to follow your heart.

About a year ago I was diagnosed with cancer. I had a scan at 7:30 in the morning, and it clearly showed a tumor on my pancreas. I didn’t even know what a pancreas was. The doctors told me this was almost certainly a type of cancer that is incurable, and that I should expect to live no longer than three to six months. My doctor advised me to go home and get my affairs in order, which is doctor’s code for prepare to die. It means to try to tell your kids everything you thought you’d have the next 10 years to tell them in just a few months. It means to make sure everything is buttoned up so that it will be as easy as possible for your family. It means to say your goodbyes.

I lived with that diagnosis all day. Later that evening I had a biopsy, where they stuck an endoscope down my throat, through my stomach and into my intestines, put a needle into my pancreas and got a few cells from the tumor. I was sedated, but my wife, who was there, told me that when they viewed the cells under a microscope the doctors started crying because it turned out to be a very rare form of pancreatic cancer that is curable with surgery. I had the surgery and I’m fine now.

This was the closest I’ve been to facing death, and I hope it’s the closest I get for a few more decades. Having lived through it, I can now say this to you with a bit more certainty than when death was a useful but purely intellectual concept:

No one wants to die. Even people who want to go to heaven don’t want to die to get there. And yet death is the destination we all share. No one has ever escaped it. And that is as it should be, because Death is very likely the single best invention of Life. It is Life’s change agent. It clears out the old to make way for the new. Right now the new is you, but someday not too long from now, you will gradually become the old and be cleared away. Sorry to be so dramatic, but it is quite true.

Your time is limited, so don’t waste it living someone else’s life. Don’t be trapped by dogma — which is living with the results of other people’s thinking. Don’t let the noise of others’ opinions drown out your own inner voice. And most important, have the courage to follow your heart and intuition. They somehow already know what you truly want to become. Everything else is secondary.

When I was young, there was an amazing publication called The Whole Earth Catalog, which was one of the bibles of my generation. It was created by a fellow named Stewart Brand not far from here in Menlo Park, and he brought it to life with his poetic touch. This was in the late 1960?s, before personal computers and desktop publishing, so it was all made with typewriters, scissors, and polaroid cameras. It was sort of like Google in paperback form, 35 years before Google came along: it was idealistic, and overflowing with neat tools and great notions.

Stewart and his team put out several issues of The Whole Earth Catalog, and then when it had run its course, they put out a final issue. It was the mid-1970s, and I was your age. On the back cover of their final issue was a photograph of an early morning country road, the kind you might find yourself hitchhiking on if you were so adventurous. Beneath it were the words: “Stay Hungry. Stay Foolish.” It was their farewell message as they signed off. Stay Hungry. Stay Foolish. And I have always wished that for myself. And now, as you graduate to begin anew, I wish that for you.

Stay Hungry. Stay Foolish.

I kväll skulle Johan Örjansson gjort sommarens sista spelning på Gustaf Bratt. En grym artist och ett riktigt dragplåster i Falkenberg och hans spelningar har blivit något av en tradition på somrarna. Men spelningen ställdes givetvis in.

Men vid 18-tiden hände något. Något som inte hade varit möjligt utan internet. Johan blev kontaktad av en präst i Falkenberg som erbjöd en spelplats utomhus vid Falkenbergs kyrka, utan någon religiös anknytning utan för att visa välvilja, både för Gustaf Bratt och för Falkenberg. Bandet tackade givetvis ja och då återstod bara att bjuda in falkenbergarna.

Hur göra man det på några timmar?

Ett Facebook-event skapades och några statusar publicerades och sedan tog det fart. På nolltid hade hundratals personer återpublicerat inläggen. Att det skulle bli en publik fanns ingen tvekan om.

Det blev en fantastisk spelning med långt över 200 personer i publiken. Alla hade samlats för samma sak. Visa sin kärlek till Gustaf Bratt, Örjansson och Falkenberg. Jag älskar hur internet kan användas för att föra folk samman i ett fysiskt rum kring en sådan här sak. Vi ser det gång på gång och de som på något sätt tvivlar på kraften i människors engagemang i sociala medier måste ta sig en rejäl funderare. Det är inte antingen eller, internet och den fysiska världen hör ihop, det är inte två olika väsen.
Det är både med sorg i hjärtat och med ett leende på läpparna jag går och lägger mig i kväll. Jag avslutar med ett kort klipp från kvällens spelning.

Jag har till min nya design valt att arbeta med temat Canvas från berömda WooThemes. De gör faktiskt många riktigt bra och snygga teman som verkligen fungerar att basera rätt stora sajter på, nästan ”out of the box”. Canvas är dock deras ”gör (nästan) vad du vill”-tema (motsvarande Genesis, Thesis med flera) och det verkar rätt så bra. Det är dock ett Premium-tema men det är det värt. Det ingår dessutom fria uppdateringar och även tillgång till WooThemes supportforum som verkar vara toppen.

Det nya temat är också betydligt mer redo för ny webbteknik, framförallt CSS3, som jag velat laborera med länge. I dagsläget är det inte överdrivet mycket CSS3 men det kommer, kanske också lite HTML5.

Det här är långt ifrån en slutgiltig design utan jag kommer jobba med temat allt eftersom, i ett tillstånd av vad man kanske något högtravande kunnat kalla BETA. Jag börjar mjukt och utan några större grafiska ingrepp. Inte minst för att göra laddtiden något bättre (i den mån det går att påverka hos One.com, borde byta webbhotell för övrigt) och även för att förbättra SEO:n. Det kommer mera. Believe you me.

Hejdå gamla petterknutsson.se – säg hej till nya petterknutsson.se

Informationstjänsten Qwiki, tillika familjens stolthet, lanserades i dag som öppen alpha-version. Familjens stolthet för att min bror står bakom design och interaktivitet för tjänsten som den ser ut i dag. Bra jobbat brorsan! Jag är stolt över dig!

Qwiki är endast i uppstartsfasen men har redan kammat hem priset som bästa startup av 27 tävlande i TechChrunch Disrupt San Franscisco och kom alldeles nyligen på andra plats i kategorin Best Technology Achievement efter Google Self-driving cars (!) på Chrunchies awards (startup/webb/it-världens motsvarighet till Oscars-galan). De var även nominerade i kategorin Best Design, och detta utan att ens ha lanserat tjänsten. Jag är partisk, men det är jäkligt imponerande.

Jag tänker inte ge mig in på att förklara tjänsten i detalj utan nöjer mig med att konstatera att de är något helt nytt på spåret. Som de själva säger ”Qwiki’s goal is to forever improve the way people experience information”. Det räcker egentligen med att du provar själv för att förstå. Eftersom den nu är i öppen alpha kan du exempelvis kolla på Qwikin om Kanye West eller själv regga ett konto och söka på vad du vill.

De har mäktiga riskkapitalister i ryggen och fler och fler ansluter. Senast Eduardo Saverin, en av Facebooks co-founders som ni kanske känner till från filmen The Social Network, som investerade ur egen ficka. Andra investerare är till exempel Jawed Karim som är en av grundarna av YouTube. Sådana människor satsar inte på något de inte tror på.

I mars går en av mina drömmar i uppfyllelse. Då åker jag över till San Francisco för att hälsa på bror och träffa alla på Qwiki HQ. Givetvis står en hel del annat på agendan. Jag återkommer på det ämnet. Det är en post för sig. Återigen, grattis brorsan och gänget på Qwiki!

I vilket fall som helst bevisar detta att det inte är tekniken som står i främsta rummet när det kommer till att ta schysta bilder. Jag får ibland beröm för mina bilder men de är tagna med en simpel Nikon D40X och i flesta fall min 50 mm F1.8-glugg på. Komposition är A och O, gå nära, var inte rädd för att röra på dig, ställ dig inte rakt upp och ner och ta bilden. Lägg dig ner eller ställ dig på huvudet om det behövs.

Att iPhone tar rätt dåliga bilder är ingen nyhet men om man till exempel tittar på kamerastatistiken på Flickr så dominerar faktiskt iPhone 3G bland alla kameror och det är inte vilka kameror som helst som sällskapar den.

Klicka för att se större

Detta handlar definitivt inte om att iPhone är den bästa kameran utan just för att det är så enkelt att dela med sig av bilder från den. Och de kan faktiskt bli helt OK bara du komponerar bilden på ett bra sätt. Och undviker Hipstamatic som börjar bli jäkligt uttjatat nu.

Här kan du kan läsa mer om fotoshooten och se fler bilder. Tack Lars-Göran för tipset!

Det som gjort mig mest intresserad av veckan i Almedalen är den ökade fokuseringen på kommunikation, dialog och tekniken som möjliggör det. De politiska seminarierna dominerar givetvis men det är inga problem att hitta seminarier som jag skulle kunna fylla upp kalendern med.

Nu behöver man i och för sig inte nödvändigtvis befinna sig där rent fysiskt för att ta del av vad som händer. Det twittras, bloggas och livesänds om vartannat.

Favoriten är JMW:s direktsändning Sociala medieakuten varje morgon klockan 8.30 med proffsen @jocke, @britstakston och @bjornfalkevik. Givetvis också med en mängd intressanta gäster, både politiker och andra aktörer inom media och intresseorganisationer. Allt direktsänds via nätet på Livestream.

Nedan ser ni en widget från Twitter för att visa på hur mycket det twittras kring hashtaggen #almedalen och tempot är högt. Nästan för högt för att hänga med. I vilket fall som helst kan ni följa den för att få en inblick i hur stor roll sociala medier spelar i arrangemanget. Tvärvägrar ni sociala medier kan ni ju alltid titta på något av morgonprogrammen på SVT eller TV4 som sänder hela veckan från Almedalen.

Ett kort och mest lite puffliknande blogginlägg efter så lång bloggtorka men jag tänkte försöka skriva lite på semestern. Eller rättare sagt föräldraledigheten, som jag vid närmare eftertanke inte velat byta ut mot deltagande på Almedalsveckan den här gången. Det går ju så bra att följa det ändå. Nu ska jag steka fiskpinnar till sonen.

Va? Du? På sjukhus? Bara lugn, det är ingen fara med mig, förutom att jag precis pratade om mig själv i fjärde(?) person, så misstänkte de blindtarmsinflammation men det går åt rätt håll och jag slipper förmodligen att ta bort den lille rackaren och åker förhoppningsvis hem i morgon.

Nu tillbaka till Landstinget och internet.

Jag frågade först personalen när jag lades in på rummet i natt vid 02.00 men de visste inget om det och det kan man kanske inte begära vid den tiden heller. Jag kan till och med tänka mig att frågan framstod som lite skum men jag hade av förklarliga skäl lite svårt för att sova.

Jag borde egentligen ta chansen att vara offline ett tag men samtidigt innebär det avkoppling för mig och är det något jag behöver koppla av från är det den deprimerande sjukhusmiljön.

”Landstinget Halland erbjuder besökare och patienter publik åtkomst till internet” heter det, så jag provar väl då.

På inloggningssidan man möts av när man ansluter till nätverket finns det inte några som helst instruktioner för hur man beställer tillgång till internet med SMS eller på något annat sätt. Där finns däremot gott om instruktioner för vad man inte för göra på internet. ”Du får inte ladda ner olagligt material. Du är personligen ansvarig för det du gör etc etc.”

Så i dag gick jag istället till informationsdisken, sjukhusets egna fysiska front-end som de flesta besökare möter. De borde ju veta tänkte jag.

Så här gick konversationen på ett ungefär:
- Hur får jag tag på en kod till internet?, frågade jag.
- Nää, det finns inget internet. Det vet jag inget om, svarade dam 1
– Det finns inget sånt och har inte funnits! Det är jag säker på, svarade dam 2.
- Men jag har ju anslutning till ett tillgängligt nät för besökare och patienter och jag behöver bara en SMS-kod står det.
- Tystnad, från de båda damerna.
-Tack då, svarade jag.

Jag gick istället till en annan informationsdisk där de även har hand om telefonin och växeln. De borde ju veta, tänkte jag.

De visste igenting.

De hänvisade mig till personalen på min avdelning.

Tillbaka på ruta ett.

Så jag gick till sjuksköterskorna(!) på min avdelning och frågade igen, även om jag tycker det är vansinnigt att uppta vårdpersonalens tid med en sådan skitfråga.

”Hon som har hand om datan jobbar inte i dag så det går tyvärr inte”, fick jag som svar. Och där var det slut. Det blev ingen internetuppkoppling, åtminstone inte den ”tillåtna” vägen.

Så hur har jag då bloggat om det här? Jag tvingas ju att använda den vanliga uppkopplingen i min iPhone (vilken rebell jag är va? ). Det går lika bra för mig och ärligt talat, i dagens läge så stör väl knappast en mobiltelefon utrustningen på en vanlig avdelning. Jag köper ett förbud på intensivvårdsavdelningar men här stör det på sin höjd den mediokra sjukhusradion jag har vid min sida.

Slutsatsen i det här är egentligen att sjukhusen måste inse att alla patienter inte är över 65 år och att kraven och önskemålen i dag faktiskt kan variera rätt mycket. Tillgång till internet för patienter tycker jag i dag ska vara en självklarhet, inte minst på grund av mobilförbudet. Dessutom såg jag faktiskt en dam på 60+ med en iPhone i väntrummet i går. Glädjande!

Nu finns det ju egentligen tillgång till internet. Personalen (i informationsdisken!) måste bara lära sig hur det fungerar.

Och politiker, det är givetvis fritt fram att referera till det här blogginlägget i en motion om det skulle behövas.

Jag är lite sen med att skriva något om iPad. Tänkte inte gjort det alls faktiskt. Men så blev jag tillfrågad av en vän på Facebook om vad jag tyckte om iPaden (som den Apple-nörd jag är) och svaret blev så långt och utförligt att de kan publiceras här också. För vad vore min blogg egentligen utan en kommentar om Apples senaste släpp, iPad. Eller släpp och släpp, om 60-90 dagar har de som vill möjliget att köpa.

Jag kan konstatera att den helt klart har potential. Med iWork-sviten och iBook med e-böcker så kommer den bli mer än bara en media-platta i hemmet. Den kommer förmodligen att få en hel del användare på skolor som arbetsverktyg.

Men den har några problem. En del är anknutet till att mycket av funktionaliteten är förbehållet USA just nu. Appen iBook kommer inte till Sverige till en början vilket begränsar användningsområdet. Vi kan inte heller köpa filmer och serier via iTunes ännu vilket också gör den lite trist. Det är också detta som gjort Apple TV helt meningslös i Sverige.

Sen finns där några hårdvaru-issues. Den saknar helt obegripligt kamera. Den borde ha två. Den saknar GPS. Också obegripligt faktiskt. Sen är det anslutningsmöjligheterna. Den har wifi men alla modellerna har inte 3G. Och ska man ha två abonnemang? Ett till iPad och ett till iPhone? Det blir dyrt. För den saknar ju även telefon och man måste ju ha en mobil. Nej, jag vill i så fall behålla min iPhone och surfa på iPad med iPhone som trådlöst modem.

Men det här är, trots lite småfel, början på något nytt och omdanande. Och det blir bara bättre. Det är en bra början med ett förvånande lågt pris så det är spännande. Ingångspriset är $499 (ca 5000 kr) och det är rätt lågt.

Skriver detta på min iPhone just nu och det fungerar utmärkt för mig. Den uppfyller alla mina behov så det blir ingen iPad för mig, just nu. Men jag har ju inte känt på den ännu i och för sig. När nästa version kommer är jag helt klart en kund. Fixa smågrejerna först bara Apple så får ni 5000 av mig också. I utbyte mot en ”tablet” som den kallades fram till i går.

Via video.feber.se

Försäkringskassans svar:

Hej!
Jag kan se att det som du lämnat in för period innan den 4 januari, ligger kvar. Där efter så har du ändrat uttaget så att du blandar dagar under första perioden med lägstanivå och under den sista perioden t.o.m. 17 januari med sjukpenninsgnivå. Så vi har handlagt alla begäran som nu kommit in.

Via bilden ”dagar kvar” så kan du se hur många dagar som du, totalt fått utbetalt för. Du får bara uppgift på dagar som faktiskt är utbetalda. Detta med anledning av att vi inte kan redovisa vad du begärt, men inte ännu fått utbetalt för, då du även efter att du sänt in en begäran kan ändra ditt uttag och då blir siffrorna vad gäller antal dagar kvar missvisade.

Du skulle kunna spara din begäran och lägga den i en mapp i din dator eller skrivat ut den varje gång, så att du ser hur många dagar som du begärt för vid varje tillfälle (om detta kan vara till hjälp).

Jag kallas ibland (eller rätt ofta) språkpolis men så här får det faktiskt inte vara! De som har svårt för att läsa då eller som inte har svenska som modersmål? Ska de inte förstå våra myndigheter?