Att jag är ett fan av public service är inget jag hymlar med och SVT:s senaste grepp minskar inte förtjusningen. SVT har skapat en genialisk kampanjsite, www.dearstevejobs.com, där de vädjar till självaste Apple-guden själv att få deras SVT Play-app godkänd. Den är inskickad och klar och det är bara för Apple att godkänna den. Apples godkännandeprocess för app:ar har ju gjort sig känd för att vara extremt seg så vi får väl se om det här har någon inverkan.
Sajten är riktigt funktionsrik och de använder många av de nya teknikerna för att skapa en ‘buzz’ kring deras fråga. Och de har onekligen lyckats att åtminstone få igång snacket om man ser på Twitter och hashtaggen #dearsteve. Det finns möjlighet att twittra direkt från sajten, de har en omröstning (som konstigt nog går att rösta flera gånger i) och man kan själv spela in sitt ”ja”, något jag tänkte prova lite senare. Utöver det använder de givetvis en grupp på Facebook och integrerar länkar till bloggar om deras kampanj med hjälp av Twingly. Coolast av allt är nog ändå direktsändningen från Cupertino i USA, där Apple har sitt kontor och Steve sin arbetsplats). Där står de iklädda nationaldräkter och håller upp skyltar och, ja ni gissade rätt, vädjar till Steve.
De har också gjort en rätt proffsig presentationsfilm för appen som (nästan) ser ut som Apple själva producerat den, vilket säkert är meningen
Tråkmånsar kan kalla det slöseri med licensbetalares pengar men jag tycker sådana här tilltag måste uppmuntras. Bra jobbat SVT!
Då har det alltså gått, det första året. Det där gamla slitna uttrycket ”tiden går så fort” känns som att det passar in extremt väl. Jag fattar fortfarande ingenting. Den här dagen för ett år sedan var den mest spännande, skrämmande, underbara, nervösa, glada, omtumlande, lyckligaste dagen i mitt liv hittills. Att varje dag komma hem från jobbet och möta honom, nu gåendes, och skrattandes är det bästa som finns. Han är helt enkelt det bästa som hänt mig. Övrig sentimentalitet behåller jag för mig själv och lägger istället in några alla bilder från året som gått. Grattis Albert!
Inlägget publicerades exakt på klockslaget då Albert föddes, kl. 17.44 den 20 november. Edit Inlägget råkade publiceras en timme tidigare men så går det med strul med autopublicering, tidszoner, vintertid och annat.
Husbygget fortsätter. Nu har de kommit långt men nu ska det förmodligen stå och torka ett bra tag innan de kan sätta igång och bygga inredningen. Det känns i alla fall riktigt skönt att det sker helt utan inblandning av mig och att man bara kan åka ut och titta och längta lite.
Jag har alltid varit ett stort Seinfeld-fan, eller ja, så länge det sänts i svensk TV. Jag har givetvis alla boxar på DVD (högupplöst kommer förmodligen aldrig att ges ut och det finns egentligen ingen mening med det heller) som jag säkert sett två gånger utöver de avsnitt jag sett på TV. Låter som något att vara stolt över men det troligen inte. Serien lättar i alla fall upp vilket dåligt humör som helst.
Ett stående inslag som de allra flesta känner igen, oavsett Seinfeld-fan eller ej, är när (Cosmo) Kramer kliver in (eller vad man ska kalla det) i Jerrys lägenhet. Han har ett speciellt förfarande när det gäller dörrar. Någon ambitiös typ har satt samman en samling av ”alla” Kramer-entréer. Skriver ”alla” eftersom det är mycket svårt att bekräfta. Många är det i alla fall.
Man förstår varför Jerry Seinfeld sparade dörren när serien var slut. Den har ju onekligen varit med om en del. (Hittar tyvärr ingen källa på detta men är 99% säker på att han sade det i en intervju för ett tag sedan. Vet någon något om detta så skriv gärna en kommentar.)
Jag älskar smart reklam. Tack vare internet med YouTube och social media i allmänhet satsas nu på ett helt nytt tänk inom reklamvärden. Return Of Investment (om man får lov att använda en term på engelska för att verka lite viktig) är kanske svårt att beräkna på den här sortens kampanjer, men skulle man ge sig på att analysera det så tjänar inte minst varumärket i stort på det. Och de behöver inte nödvändigtvis vara särskilt dyra. Visst, att göra en trappa till ett piano är förmodligen inte gratis och inte byrån som anlitas (garanterat största kostnaden i detta fallet) för att komma på idén heller. Men i många fall behövs det inte något annat än en hyfsad videokamera och en bra idé för att lyckas.
Kampanjen jag syftar till är Rolighetsteorin.se som är ett initativ av Volkswagen som syftar till att göra det roligare för människor att göra miljön och även sitt liv bättre, oavsett om det handlar om att ta trappan istället för rulltrappan eller kasta sopor i papperskorgen. Och med de två experiment de gjort än så länge verkar de ha lyckats. Om det är hållbart i längden vet jag inte men jag tycker sådana här initiativ bör uppmärksammas, även om de har andra tankar än att bara ”rädda världen”. Bilföretagen har trots allt agerat och reagerat något sent på miljöproblemen som de har en stor del i.
Piano stairs
The world’s deepest bin
Jag bloggade precis om kampanjen för att den är så genial. Och många med mig. Gratis reklam för Volkswagen och gratis intressant innehåll för mig. Win win. Något som är riktigt smart ur ett sökmotorperspektiv är att de verkar vara först ut med ordet ”rolighetsteorin”. De första tre sidorna på Google (säkert ännu fler men inte kollat längre) handlar bara om deras kampanj och skrivs i princip enbart i positiva ordalag. Det enda som är synd är att Volkswagen har en riktigt tråkig officiell webbplats som det länkas till från kampanjen. Tråkig flash kombinerat med bilder och lite text. Borde de inte gjort om den i samma veva?
I morse visade temperaturmätaren i bilen 0.0°C. Rutorna var täckta av envis is. Rapporter om snöfall trillade in från alla möjliga håll i Sverige. Då tänker man tillbaka. Tillbaka till den bästa sommaren hittills.
Inte på grund av vädret. Inte på grund av alla roliga fester. Inte på grund av båt- eller wakeboardåkning.
Utan för att det var första sommaren som förälder.
Varför denna sentimentalitet? Jag satt och gick igenom bilder från sommaren och hittade bilder från en underbar eftermiddag med familjen i Sumpafallen. Passar på att dela med mig av de bästa.
Vår son har kommit på att han kan spänna armarna och bita ihop samtidigt som han gör ett karate-liknande ljud och att föräldrarna skrattar åt honom när han gör det. Han har nu lärt sig att göra det på kommandot ”Kung Fu Albert!” och jag var tvungen att föreviga det på film. Visst är det rätt likt Bruce Lee ändå? Fast blond och med mer underhudsfett.
@wieselgren Intressant! Måste känna på den vid något tillfälle. Är iPhone-användare men ser det inte som en omöjlighet att byta så småningom twitter.com/petterknutsson1 minut sedan
@200stegtill I Halmstad har solen tittat fram. Ser ut att bli en riktigt fin eftermiddag. Men det blåser horisontellt. Som vanligt. twitter.com/petterknutsson17 minuter sedan
@wieselgren Du säger att den är relativt rapp men i andra tester ser man att den är riktigt slö, trots det putsade interfacet. Din dom? twitter.com/petterknutsson19 minuter sedan
Det är ALLTID ett samtal före mig i kön när jag ringer till IT-supporten. Börjar tro att det är inlagt som standard. #fbtwitter.com/petterknutsson5 timmar sedan
Sedan när är det OK att inte stänga av ringsignalen på mobilen när man är med i radio, #morgonpasset?! Det är inte coolt alls. #varförlyssna twitter.com/petterknutsson7 timmar sedan
