Ett gammalt svenskt favortiband, The Knife, skrev ihop en musiken till en opera som heter ”Tomorrow in a year” som hade premiär i höstas. Opera och The Knife?, tänker ni. Jo, det verkar faktiskt så och i mars kommer skivan med musiken. Redan nu har de lagt upp ett smakprov och det låter så drömskt och lite härligt konstigt som det brukar göra, med tillägget att det är opera den här gången och mindre electro. Jag är egentligen inte något större fan av opera men när det låter så här kan jag mycket väl tänka mig en föreställning. Ser fram mot skivan! Tills dess får vi lyssna på låten med den något abstrakta låttiteln ”Colouring of Pigeons”.
Det är bara att konstatera. Årets nyårsmeny verkar bli riktigt lyckad! Dessutom innehåller den hela tre element som jag konstigt nog aldrig provat förr, ostron, pilgrimsmusslor och anklever. Plus vinerna då, som jag nog inte druckit förut heller. Jag längtar till i morgon!
Entrérätt:
Ostron ”Rockefeller” Vin: Louis Bouillot – Crémant de Bourgogne – Grand Reserve
Förrätt:
Parmesangratinerade pilgrimsmusslor med champagne och purjolök Vin: Louis Jadot – Couvent Des Jacobins – Bourgogne
Huvudrätt:
Oxfilé Wellington med kantareller och anklever Vin: Lomond – Syrah 2007 – Cape Agulhas
Dessert:
Chokladmousse toppad med passerade hallon och mynta Vin: Bacalhoa – Moscatel De Setúbal – Colheita 2001
Och nej, det är inte jag som står bakom menyn, men jag kommer kanske hjälpa till att laga lite om jag blir tillåten. Laga riktigt god mat är något man borde göra oftare!
ICA har med sina reklamfilmer, som mest liknar en humoristisk följetong‚ fått ett jäkla genomslag i folkhemmen. I början var det en rejäl snackis och det diskuterades nog vid fler än ett fikabord Stig & CO:s upptåg i senaste reklamfilmen. Sedan tycker jag i alla fall att det blev lite slentrian över det hela. Men så kom praktikanten Jerry, som förmodligen ALLA känner till. De fick även Jamie Oliver att ställa upp i en av deras senare reklamfilmer vilket kanske kan räknas som en bedrift. Det verkar inte finnas något stopp på deras uppfinningsrikedom. Filmerna måste kosta ett multum att ta fram men när de får sådan uppmärksamhet som de bland annat fått med praktikanten Jerry (en kille med Downs syndrom) så måste de nog få igen den investeringen.
Nu var det inte de tidigare filmerna det gällde utan den senaste där de på ett klockrent sätt låter Ulf videoblogga på samma sätt som så många modebloggare (och videobloggare) där ute gör. De gör främst parodi på amandavardet men där finns även ett uns av Mogis i filmen. Se nedanstående exempel, men först ICA:s version:
Och så har vi då amandavardet som för det mesta står på badrummet och spelar in sina videos. Jag kan passa på att varna för riktigt värdelöst vetande, pill i hår och allmänt konstiga ljud i klippet:
ICA har även inspirerats lätt av Mogis och hennes moodeoord:
Med detta vill jag ha sagt att ICA är riktigt snabba på att hänga på rådande trender och snackisar vilket är berömvärt. Modebloggarna får gärna fortsätta lägga upp videobloggar på YouTube bara de bereder sig på att många kommer att göra sig roliga över dem och att de då få låta bli att ta illa upp. Inget ont om modebloggarna alltså. De tillför bara humor till det här inlägget.
YouTube-bloggen har sammanställt en lista med de fem mest sedda klippen på YouTube. Knappast förvånande ”vann” klippet, som man är rätt trött på nu, med Susan Boyle från Britain’s Got Talent med över 120 miljoner visningar. Inte så tätt där efter men ändå på plats två är David After Dentist, en fantastiskt rolig men samtidigt rätt skrämmande video på ett barn som fått för mycket narkos (?). JK Wedding Entrance Dance har nog de allra flesta sett och det är inte en helt otippad gissning att de har dans som profession, eller åtminstone som ett rätt starkt hobbyintresse. De sista två har inte gjort något större intryck på mig i alla fall. New Moon verkar ju vara trailern för någon överhypad film som jag trots hypen inte vet någonting om och Evian har ju lyckats få rätt mycket ”bang for the buck” får man gissa med den virala marknadsföringen.
Det finns en skilsmässo-version av bröllopsfilmen som jag tycker är minst lika bra, om inte bättre, som jag bjuder på så här i slutet på 2009. Verkar vara med samma personer.
Att jag är ett fan av public service är inget jag hymlar med och SVT:s senaste grepp minskar inte förtjusningen. SVT har skapat en genialisk kampanjsite, www.dearstevejobs.com, där de vädjar till självaste Apple-guden själv att få deras SVT Play-app godkänd. Den är inskickad och klar och det är bara för Apple att godkänna den. Apples godkännandeprocess för app:ar har ju gjort sig känd för att vara extremt seg så vi får väl se om det här har någon inverkan.
Sajten är riktigt funktionsrik och de använder många av de nya teknikerna för att skapa en ‘buzz’ kring deras fråga. Och de har onekligen lyckats att åtminstone få igång snacket om man ser på Twitter och hashtaggen #dearsteve. Det finns möjlighet att twittra direkt från sajten, de har en omröstning (som konstigt nog går att rösta flera gånger i) och man kan själv spela in sitt ”ja”, något jag tänkte prova lite senare. Utöver det använder de givetvis en grupp på Facebook och integrerar länkar till bloggar om deras kampanj med hjälp av Twingly. Coolast av allt är nog ändå direktsändningen från Cupertino i USA, där Apple har sitt kontor och Steve sin arbetsplats). Där står de iklädda nationaldräkter och håller upp skyltar och, ja ni gissade rätt, vädjar till Steve.
De har också gjort en rätt proffsig presentationsfilm för appen som (nästan) ser ut som Apple själva producerat den, vilket säkert är meningen
Tråkmånsar kan kalla det slöseri med licensbetalares pengar men jag tycker sådana här tilltag måste uppmuntras. Bra jobbat SVT!
Då har det alltså gått, det första året. Det där gamla slitna uttrycket ”tiden går så fort” känns som att det passar in extremt väl. Jag fattar fortfarande ingenting. Den här dagen för ett år sedan var den mest spännande, skrämmande, underbara, nervösa, glada, omtumlande, lyckligaste dagen i mitt liv hittills. Att varje dag komma hem från jobbet och möta honom, nu gåendes, och skrattandes är det bästa som finns. Han är helt enkelt det bästa som hänt mig. Övrig sentimentalitet behåller jag för mig själv och lägger istället in några alla bilder från året som gått. Grattis Albert!
Inlägget publicerades exakt på klockslaget då Albert föddes, kl. 17.44 den 20 november. Edit Inlägget råkade publiceras en timme tidigare men så går det med strul med autopublicering, tidszoner, vintertid och annat.
Husbygget fortsätter. Nu har de kommit långt men nu ska det förmodligen stå och torka ett bra tag innan de kan sätta igång och bygga inredningen. Det känns i alla fall riktigt skönt att det sker helt utan inblandning av mig och att man bara kan åka ut och titta och längta lite.
Jag har alltid varit ett stort Seinfeld-fan, eller ja, så länge det sänts i svensk TV. Jag har givetvis alla boxar på DVD (högupplöst kommer förmodligen aldrig att ges ut och det finns egentligen ingen mening med det heller) som jag säkert sett två gånger utöver de avsnitt jag sett på TV. Låter som något att vara stolt över men det troligen inte. Serien lättar i alla fall upp vilket dåligt humör som helst.
Ett stående inslag som de allra flesta känner igen, oavsett Seinfeld-fan eller ej, är när (Cosmo) Kramer kliver in (eller vad man ska kalla det) i Jerrys lägenhet. Han har ett speciellt förfarande när det gäller dörrar. Någon ambitiös typ har satt samman en samling av ”alla” Kramer-entréer. Skriver ”alla” eftersom det är mycket svårt att bekräfta. Många är det i alla fall.
Man förstår varför Jerry Seinfeld sparade dörren när serien var slut. Den har ju onekligen varit med om en del. (Hittar tyvärr ingen källa på detta men är 99% säker på att han sade det i en intervju för ett tag sedan. Vet någon något om detta så skriv gärna en kommentar.)
