Laban, din tråkiga hundjävel…

Har tänkt på en sak länge och nu får jag ner det i ord. Tidningen Hallands Nyheter och säkerligen många, många fler verkar anse att serien om Basset-hunden Laban är hur rolig som helst och att den förtjänar en plats dagligen i tidningarna.
Vad i h-vete är det som är så jäkla kul med den serien? En gammalt cracköverdoserat pucko hade kunnat skriva en roligare serie än den. Jag har därför överanalyserat serien för att finna någon form av kärna.
Jag känner mig väldigt småstadsaktig när jag säger att jag har suttit och läst insändare om den här serien, men det finns folk som på allvar försvarar den och tycker att den är ”sååå rolig”. De skriver att ”jag kan tänka mig att min hund tänker EXAKT som Laban” och ”hade min hund kunnat tala så hade han sagt det Laban tänker” och signerar sin insändare med ”Hundägare”. Nä! Jag skulle inte tro att din hund tänker så! Din hund tänker förmodligen att du är en skum alldeles för ensam typ.
Förresten, hur stora problem har inte det paret som äger den jäkla hunden då? Mannen springer hela tiden på puben, medan frun i huset ser till att maten står på bordet när han suckande kommer hem från sitt tråkiga kontorsarbete och det enda gemensamma de har att prata om är denna Basset-hund. Hur jämställt är det hushållet egentligen? Måste Linda Skugge ge sig på serien och kalla den författaren för mansgris innan de lägger ned att publicera den?
Inte för att det är ett tvång att skaffa barn och alla kan inte göra det, men varför behandla hunden som ett riktigt barn?
Tyvärr kastade jag en massa tidningar i pappersinsamlingen nyss, så jag har inga svenska strippar men hittade några lika tråkiga engelska motsvarigheter.

”Det är en stor kväll ikväll – Vi ska till Oscars (förmodar att han refererar till Oscarsgalan)”
”De har bjudit in oss på middag”
Kul? Nej.

”Akta dig Yorky. Tillåt mig”
”Jag är hans personliga pöl-testare”
Kul? Inte direkt.

”Grabbar, det här är vad man kan kalla…”
”…intryckta i ett hörn”
Inte rolig, bara meningslös.

OBS! Översättningen är oerhört oengagerat gjord 🙂
Kanske ligger det något annat, djupare, i serien som jag inte förstår. Men det spelar inte så stor roll egentligen.
Här är en post-modernistisk dissekering av Laban, eller som han kallas på engelska, Fred Basset

Apropå något nästan lika cracköverdoserat så kom jag över det här klippet från barnprogrammet Teletubbies. Jag var för gammal för att titta på det när det började gå, och det kan hända att det är lite halvkonstigt att titta på en man i en stor björndräkt stående på två ben och talandes med pipig röst också, men Teletubbies är betydligt konstigare och mer knarkat.
Var finns pedagogiken i detta? Vad kan barn lära sig utav denna serien? Kolla klippet. Helt sjukt egentligen, hahaha.

7 kommentarer

IH! Du låter precis som de som skriver insändarna fast med motsatt åsikt! Skrämmande. .y

Men så bor jag i en småstad också… 🙂 Tycker du att den är bra?
Skriver inte in till HN iaf

Som kommentar på ”Småstadsmentalitet handlade inte inlägget om i grunden” får du ett citat, skrivet av dig själv: ”Jag känner mig väldigt småstadsaktig”. Jag läste två gånger om, jag tycker grunden är densamma trots en tredje genomläsning. Att min kommentar uppfattades som stötande tar jag som att jag trampade på en öm tå. ”Ska du kommentera så skriv något vettigt”. Jag tycker min åsikt är nog så vettig, annars hade jag inte haft den. Det är en öppen blogg med möjligheten att kommentera. Kan du inte ge plats åt andra åsikter än dina egna så är detta kanske fel ställe att vara på?

Tänk om Laban kunde välja.

Det enda småstadsaktiga gällde att jag läste insändarna i HN. Inget annat. I övrigt har du ju helt missat den komiska touchen i mitt blogginlägg och går direkt, i vanlig ordning, på stenhårt allvar.
Öm tå? Nej. Jag kommer från en småstad och det gör du också. Men försök inte att få mig att framstå som en redneck. Men det spelar ju ingen roll vad jag skriver, det ger ju bara vatten på din kvarn.
Kan tyckas att kommentarerna är till för att kommentera mina inlägg och inte mig som person.

Det komiska missade jag totalt, ja. Du också i min kommentar. Stenhårt allvar, absolut inte. Att säga ”i vanlig ordning” går väl lite emot din avslutande tanke (”Kan tyckas att kommentarerna är till för att kommentera mina inlägg och inte mig som person.”) eftersom det har mer med din syn på mig än mitt inlägg att göra. Visst, jag kommer från en småstad. Eller, egentligen inte, jag kommer från landet. Det kanske skiljer sig endel, trots allt? Jag försöker inte få dig att framstå som något. Du är den du är, man tolkar o misstolkar folk hela tiden. Men jag har inget överhuvudtaget att hämta av att få dig att framstå som någon, det har jag inte ens försökt med. Nu fick ajg en körning.