Riktigt skön hyllningsfilm till den mänskliga kroppens kapabilitet att röra sig. Åh vad jag alltid velat kunna dansa breakdance, men med dagens fysiska förfall så lär det inte bli aktuellt på länge, och snart är jag 30. Inte fan kan man väl lära sig dansa breakdance när man är över 30…eller kan man det? Inte utan misstänkt 30-årskris i alla fall, något jag för övrigt tror börjar komma redan. Whatevva, en jäkligt skön film och jag älskar låten, Caribou är gruppen, titeln är ”Irene”. Dessutom ser inte dansarna ut som stereotypen av breakdansare med säckiga byxor och stora baseboll-kepsar på sne, något som är mycket befriande.
Någon dåre (eller dårar) har satt sig och knåpat ihop mer eller mindre hela Springfield till en bana i Quake III. Spelar inte mycket datorspel nu för tiden men det här gör mig riktigt sugen. Dessutom finns ju Quake III till Mac + att jag gillar Simpsons. Trots att jag börjat lessna något. Har man sett riktigt många avsnitt som jag så känns det inte så spännande längre. Men det här verkar ju kul.
När jag uppdaterade en av mina Apps på Facebook häromdagen möttes jag av den mest urusla reklamen på länge på den sajten. Meddelandet…
(1) Infödd
En av din kompis har en krossa på du.
mötte mig både ovanför och under applikationen. Eeh, nä! Jag tror faktiskt inte att en infödd vill krossa mig eller vad ni nu försöker säga. Fy fan för auto-översättningar, ännu mer nu när Google bestämt sig för att börja översätta från andra språk till svenska. Det blir sällan rätt. Bra funktion men ruggigt irriterande vid fel tillfällen. Kolla, jag har bildbevis (klicka du, bilden blir bara större, ingen reklam, jag lovar):
Jag förstår ju att det har något med att ”a friend of yours got a crush on you” att göra men det når inte riktigt fram till mig. Hur vet de det förresten?
Här har ni en annan skön auto-translation-miss när en kinesisk restaurang skulle döpa sig till något skönt internationellt gångbart och inte servern svarade ordentligt:
Idag var jag hos optikern. Ingen nytta med att nämna vilken här eftersom priserna där är något för höga för min smak, men servicen är god (det är de som har en optiker som bär en designer på ryggen). Jag har varit runt bland samtliga ”lågpris”-optiker i närheten av Falkenberg och visst. Ett par brillor blir något billigare där men för det första har de oftast rena skitbågar och för det andra litar jag inte på att glasen håller den kvalitén jag är ute efter. Att optiker är optiker är något jag tar för givet men det är ändå något som gör mig skeptisk när jag befinner mig i deras lokaler.
Slutnotan för ett par Hugo Boss med det mycket osexiga namnet O155 blev långt över fyra tusen. Men visst är de läckra! Inte för att jag är ovan, men det svider lika mycket varje gång. Denna gången skaffade jag dock de senaste modernaste glasen som ska hjälpa mig ytterligare på nära håll, något som kommer att underlätta mitt arbete vilket är lika med att jag ska ligga på jobbet om att få ett bidrag eftersom det enligt optikern kan liknas vid ”terminal”-glasögon. Det är normalt sett något morsan och farsan kan få bidrag för men jag tar en chansning på den extra kostnaden.
Skit i glasen nu. Jag är mycket nöjd med bågarna och de är helt annorlunda jämfört med de jag har idag. Det ska bli jättespännande att hämta dem. Fast först om två veckor! Receptglas går inte fort att skaffa…
Nu på semestern (det var ett jävla tjat) har jag ju tid att göra saker jag inte hinner annars. Som att fixa nya glasögon. Så medveten om vad det är för brillor jag ska ha har jag aldrig någonsin varit, förutom när jag fick mina första blåa smurfglasögon vid åtta års ålder kanske.
Det är mörka, stora, rätt så kantiga bågar jag ska ha. Vilka bågar av de jag valt ut som jag ska ha är en annan sak. Där är det inte så lätt att bestämma sig. Jag har begränsat det till två…just nu.
Då var det dags för min allra första egna tutorialfilm, egentligen min allra första film överhuvudtaget här på petterknutsson.se. Jag har i några dagar pillat och fixat och nu finns petterknutsson.se i en specialanpassad version för iPhone/iPod Touch. Om ni inte har en iPhone kan ni i videon nedan se hur det fungerar. Rätt coolt faktiskt om man nu gillar att läsa vad jag skriver ”on-the-fly” (för att använda ett otroligt töntigt begrepp).
Vad tycks?
Tyvärr fungerar inte Flashvideo på iPhone ännu vilket gör att ni som besöker bloggen med er iPhone inte ser någon video. Ni får istället läsa något av mina andra inlägg, eftersom ni redan ser hur det ser ut. iPhone-versionen har precis lämnat beta-stadiet så bered er på lite mindre förändringar åt det bättre hållet i framtiden. Videon är inte heltäckande så det finns en hel del att upptäcka på egen hand. Happy Browsing!
Jag vet inte hur de gjort videon men den är så otroligt skön att se på när man är lite stressad. Dra upp ljudet lite också eftersom musiken är en stor del i filmen. Som ett James Bond-intro på Valium. Det behöver vi i dagens stressade samhälle, i alla fall ni som jobbar. Jag är inte stressad. Jag har semester.
Ni har säkert sett hans filmer tidigare. Matt kom på idén att resa jorden runt och på varje ställe filma en liten dans. Från början var det var det ett ”fåtal” ställen men hans projekt har fortsatt och nu har han varit på de mest underliga ställena (inklusive Stockholm, Sweden). Denna gången hade han med sig en vettig kamera och har dessutom blivit så känd att många andra människor sluter upp och dansar med honom.
Han kan egentligen inte dansa utan springer mest på stället och vevar med armarna, men det är inte dansen det handlar om. Det jag tycker är helt underbart är att människor oavsett varifrån de kommer och hur de har det ställt uppvisar sådan glädje. Det här låter enormt klyschigt och det är kanske det också, men när jag kollar på filmen får jag rysningar av den sköna känslan och musiken i videon. Kolla själva så får ni se.
