Jo, ni läste rätt. Jag som inte är politiskt aktiv eller särskilt intresserad av politiska frågor överlag hade gärna befunnit mig i Visby den här veckan. Almedalsveckan är ett alldeles strålande sätt att tillgängliggöra politiken och öka transparensen bland våra makthavare (även om det rent geografiskt är lite krångligt men charmigt placerat på en ö). Intresset för politik har dock ökat något sedan jag började arbeta i en politiskt styrd organisation även om jag räknar mig själv som allt annat än insatt.
Det som gjort mig mest intresserad av veckan i Almedalen är den ökade fokuseringen på kommunikation, dialog och tekniken som möjliggör det. De politiska seminarierna dominerar givetvis men det är inga problem att hitta seminarier som jag skulle kunna fylla upp kalendern med.
Nu behöver man i och för sig inte nödvändigtvis befinna sig där rent fysiskt för att ta del av vad som händer. Det twittras, bloggas och livesänds om vartannat.
Favoriten är JMW:s direktsändning Sociala medieakuten varje morgon klockan 8.30 med proffsen @jocke, @britstakston och @bjornfalkevik. Givetvis också med en mängd intressanta gäster, både politiker och andra aktörer inom media och intresseorganisationer. Allt direktsänds via nätet på Livestream.
Nedan ser ni en widget från Twitter för att visa på hur mycket det twittras kring hashtaggen #almedalen och tempot är högt. Nästan för högt för att hänga med. I vilket fall som helst kan ni följa den för att få en inblick i hur stor roll sociala medier spelar i arrangemanget. Tvärvägrar ni sociala medier kan ni ju alltid titta på något av morgonprogrammen på SVT eller TV4 som sänder hela veckan från Almedalen.
Ett kort och mest lite puffliknande blogginlägg efter så lång bloggtorka men jag tänkte försöka skriva lite på semestern. Eller rättare sagt föräldraledigheten, som jag vid närmare eftertanke inte velat byta ut mot deltagande på Almedalsveckan den här gången. Det går ju så bra att följa det ändå. Nu ska jag steka fiskpinnar till sonen.
Jag har fått frågan ett flertal gånger när jag som vanligt tjatar om alla ”coola” grejer som finns på nätet. Grejer som oftast ter sig rätt ointressant för den oinvigde men Twitter verkar onekligen ha fått fotfäste bland de ”vanliga” användarna där ute och inte bara internetnördar som jag. Tjänsten fick verkligen ett uppsving under det amerikanska valet där Barack Obama löpande twittrade om hans kampanjande. Hans utbredda användning av sociala medier under valperioden var helt klart ett av recepten på hans framgång, men nog om det.
Så vad är då Twitter?
För att citera ohsohightecs ypperliga artikel på ämnet (vidare läsning rekommenderas om ni vill komma igång snabbt):
Twitter är en tjänst för mikrobloggning och kommunikation som går ut på att dela med sig av korta uppdateringar samt genom att följa andra personer ta del av deras uppdateringar.
Mikroblogg är nyckelordet i ovanstående citat för Twitter är, på samma sätt som det numera rätt avsomnade Jaiku och svenska Bloggy, just en mikrobloggtjänst. Citerat från Wikipedia innebär mikroblogg:
En mikroblogg är en blogg där antalet tecken per inlägg är begränsat. Mikrobloggar kan användas som del av en annan internettjänst. Till exempel har Facebook en meddelanderad som väsentligen är en mikroblogg. Den största renodlade webbplatsen för mikrobloggar är amerikanska Twitter. Det finns även svenska motsvarigheter, såsom Bloggy och WopWop.se.
På Twitter ligger begränsningen på antal tecken på 140 plus 20 som är reserverat för namnet. Begränsningen, som numera är närmast en standard, kommer från antal tecken i ett sms som var, och är fortfarande, ett sätt att göra sig hörd på Twitter. För det är det som det handlar om för många på den här sortens tjänster. Att göra sig hörd. Att bekräfta ens existens. Jag ser på det som ett ypperligt sätt att kommunicera över tid. Att chatta är rätt så 90-tal om man tänker efter. Det kräver ju att båda parterna sitter där just då vid det tillfället och har tiden att avsätta för lite god kommunikation. På Twitter och liknande tjänster kan man föra samma sorts konversation men skiljt från tid och rum (krystat värre va?).
Det har skrivits många spaltmeter om Twitter den senaste tiden och jag börjar förstå nyttan med Twitter nu efter några månaders användning. Det tror jag däremot inte media har ännu. Åtminstone inte mainstream-media. Jag tror att de mest vill vara lite inne och hänga på vad bloggarna skriver om just nu, om man nu ska snacka om medborgarjournalistik, men det orkar jag inte för tillfället. Jag gillar det i alla fall mer och mer och använt rätt kan det bli hur användbart som helst. Men det blir lätt för mycket. Jag följde ett tag allt som skrevs om The Pirate Bay-rättegången med prefixet #spectrial men det gjorde, som ni kanske kan förstå, mitt flöde av ”tweets” relativt oanvändbart efter mycket kort tag. Det twittrades en hel del om det när den var igång.
Bättre är att följa några få som man tycker twittrar riktigt intressant. I mitt flöde har jag både vänner och andra som twittrar om saker i min intressesfär eller yrkesrelaterade tweets. Förmodligen upplägg som de flesta har men kan man ge något råd är det nog att inte följa för många.
På sistone har Facebook pumpat ut en ny version av sajten vilket många märkt och reagerat på, mest negativt. Mest ett jäkla gnäll på folk som verkar vara obenägna till förändring om jag får säga mitt. Facebook är dessutom fullständigt nersolkat just nu av folk som gör olika quiz. Helt meningslöst och bara slöseri med folks tid. Hur som helst, flödet man numera har på startsidan påminner mycket om Twitters funktionalitet, vilket bör tyda på att det är ett framgångskoncept. Det går att skriva hur mycket som helst om ämnet men nu får det vara bra. Vad blir nästa grej efter Facebook och Twitter?
För er som redan börjat använda Twitter kan nog den här filmen roa er.
Har ni lust att följa mig hittar ni mig på twitter.com/petterknutsson. Avsaknaden av blogginlägg här kan nog skyllas på att jag lagt ner lite mer energi på Twitter på sistone och för en småbarnsförälder passar begräsningen på 140 tecken alldeles utmärkt. Det minskar kraven på något vis och är snabbt och effektivt. Vill ni inte följa mig kan ni ändå läsa mina tweets här till höger. Men nu har jag skrivit av mig så det räcker för den här dagen i alla fall. Bloggen är inte död.
Har ni några lästips eller vill tipsa om era egna Twitterkonton så tveka inte på att skriva något i kommentarerna nedan. Kanske ses på Twitter?
Ni måste se denna. Det brukar jag alltid säga när jag postar videos men den här gången menar jag det. Hela. Älskar subtil och samtidigt träffsäker och stark reklam. Tyvärr får vi ju aldrig se den här formen av reklamfilmer i Sverige. Här har vi på vår höjd ICA-reklamerna med ett slitet gäng skådisar och en handling som egentligen för längesedan mist sin edge.
Varför så längesedan? Jag hade kunnat skylla på att tiden är knapp som småbarnsförälder, att jag inte hinner på grund av jobbet, att jag inte kommer på något bra när jag kommer hem sent från jobbet. Men det gör jag inte. Istället tar jag nya tag och skyller mitt uppehåll på att jag vill rädda jorden från klimathotet…eller något.
Håll i er nu, för nu blir det (ytterligare) ett rätt nischat blogginlägg för alla er som är intresserade av internet, formgivning och fotografering. Inte så personligt som många skulle vilja kanske men ändå. Jag vill tipsa om Smashing Magazine som är den i särklass bästa bloggen just nu. Till och med bättre än min
De skriver dagligen artiklar som får mig att känna en genuin wow-känsla. De har sådan kunskap om ämnena och publicerar alltid genomtänkta och välskrivna blogginlägg så det känns som en skänk från, tja…, ovan om man har minsta intresse av internet/foto/grafisk design. Smashing Magazine är säkert ingen nyhet för många men för bra för att inte tipsa om så fler hittar dit. De har dessutom varje vecka massor av grafiska give-aways. Guld.
Att en av administratörerna har ett namn som ett låter som ett sämre svenskt dansband gör det hela ännu bättre. Sven Lennartz heter han (ja, på riktigt) och är tydligen tysk.
Jag har länge varit ett fan av Simpsons (vem har inte det?) även om mitt intresse för serien mattats av rätt mycket sedan Family Guy dök upp. En i mitt tycke bättre serie med fräschare skämt och lite rappare. Hursomhelst, The Simpsons ska börja sändas i HDTV nu (om det inte börjat redan) och för detta har de fixat ett nytt intro. En hel del är sig likt, men där är lite fler karaktärer och lite fler referenser till tidigare skämt från serien.
Min favorit bland Simpsons-intron är nog ändå det med verkliga skådespelare i. Tycker det är klockrent gjort faktiskt. Vet dock inte om det sänts innan ett riktigt avsnitt någon gång?
Sedan har vi den sköna kompileringen där någon dåre tagit, om inte alla, så väldigt många av den där slutsekvensen när Simpsons-familjen ska sätta sig i soffan för att titta på TV. Sett alla?
Frågan är hur länge The Simpsons kan fortsätta produceras med bibehållet intresse? Känns som de gjort det mesta redan men det kommer ju säkert minst en film till och minst några säsonger till så Rupert Murdoch blir ännu rikare…
Från Aftonbladets mobila upplaga i morse. Antingen har de något mot Ekwall (vilket de flesta verkar ha) eller så är det en riktig amatör till journalist om man inte kan hitta något bättre än det här.
Frågan är varför jag läser skitblaskan överhuvudtaget. Det kan ju liknas vid hyckleri men då hade man ju gått miste om det här, som faktiskt är rätt roligt. Inte att han inte kan simma, utan att Aftonbladet skriver en artikel baserat på ämnet.
Såg nedanstående reklamfilm på TV häromdagen och den får en verkligen att tänka på inbyggda och dolda fördomar man har. Kan villigt erkänna att jag inte väntade den twisten i slutet, men jag gillar den. Björn Borg tar ett grepp om kärleken. Vad de vill med reklamen är i och för sig oklart men jag tycker den är jävligt smart.
Bra reklam blir allt vanligare i TV men det är fortfarande mest ren skit från pokerbolag och tvättmedelstillverkare och ICA-reklamen har man ju tröttnat på för länge sedan. När kommer en lika klockren tjänst som Spotify för TV-sändningar? Joost har ju funnits ett tag och jag har testat det men inte fastnat för det och dessutom befinner de sig nog i en rätt så brant utförsbacke.
Ni kanske har hört talas om proposition 8. Den proposition som föreslog att det ska vara olagligt för homosexuella att gifta sig med varandra i Kalifornien, USA. Nu har de religiösa fanatikerna återigen fått sin vilja igenom och röstat igenom detta. Det är alltså, år 2008 i Kalifornien, olagligt för homosexuella att gifta sig med varandra. Fy fan! Arnold Schwarzenegger och Co skrämmer mig mer och mer.
MSNBC:s Keith Olbermann har dock vettet att ondgöra sig över alla puckon som röstade ja till det här förslaget, och det i det heligaste amerikanarna har, i TV. Han gråter ju nästan!
Läs mer om proposition 8 som numera är verklighet. Och Sverige hade minsann sin representant på plats. Vem minns inte den fullständigt gräsliga pingstpastorn Åke Green. Usch.
Nåväl, att Obama är blivande president får vi väl se som en möjlighet till förändring när det gäller störda lagförslag som det här.
